Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 3

K. Vetenskaps-akademiens ärshögtid. Professor Selanders föredrag om astronomien. ,Det är bekant, att det märkvärdiga stjernfallsfenomenet i November månad först ådrog sig uppmärksamhet, då Humboldt och Bonpland under sin vistelse i Cumana i Amerika natten mellan d. 11 och 12 i nämde månad år 1799 varscblefvo tusentals dylika meteorer, hvilka under 4 timmar genomkorsade rymden. Samma fenomen, ehuru i betydligt minskadt antal, visade sig äfven under några derpå följande år, men det var först 1832, som man öfvertygade sig om dess periodicitet. Natten imellan d. 12 och 13 Nov. utmärkte sig då genom en stor talrikhet af stjernfall. Samma natt 1883 visade sig fenomenet i synnerhet praktfullt i Norra Amerika, hvarest stjernfallens mängd var så stor, att det väckte förskräckelse bland befolkningen. Slutligen har, såsom de allmänna bladen redan meddelat, natten imellan d. 13 och 14 Nov. sistl. år fenomenet förnyats, ehuru icke så praktfullt, som det 1833 iakttogs i Amerika, hvarest denna gång någon större mängd stjernfall icke synes hafva egt rum. Periodiciteten, som sålunda blifvit bekräftad, erhåller ett ytterligare stöd, om man forskar i meddelanden från äldre tider, hvarigenom ådagalägges, att stjernregn inträffat, som genom passande tidsperioder äro från de nu nämda åren aflägsna. Önskan att kunna lemna en nöjaktig förklaring till dylika fenomen är ganska naturlig, hvarför äfven försök härtill blifvit gjorda. Man måste dock härvid skilja imellan de stjernfall, som periodiskt återkomma, vare sig efter flera år eller ock vid samma tid hvarje år, och de sporadiska eller tillfälliga stjernfallen, hvilka visa sig oregelbundet hvarje natt. — Ett uppmärksamt aktgifvande ådagalägger, att för de förra eller de periodiska äro så väl utgångssom konvergenspunkterna vid hvarje tillfälle mycket nära konstanta, d. v. s. deras rörelseriktningar äro mycket nära parallela; de tillfälliga åter röra sig i obestämda riktningar. Iläraf följer, att om, såsom man antager, stjernfallen icke äro annat än kosmiska kroppar, hvilka röra sig i rymden, men som under denna rörelse komma jorden så nära, att de genom hennes dragningskraft ryckas ur sin bana och dels nedfalla på jorden, dels gå henne förbi helt hära, så måste de peridiska tillhöra större samlingar af sådana kroppar, som röra sig i bestämda banor, hvaremot de tillfälliga endast äro enstaka partiklar, hvilka kringirra i universum i olika riktningar. Imelian Norembersenomenet, som endast återkommer efter en längre tidrymd, och Augustistjernfallen, hvilkas periodicitet Quetelet först anmärkte och som hvarje år visa sig, måste åter den skilnad göras, att det förra förorsakas af en samling meteorer, hvilka röra sig omkring solen i banor, som ligga hvarandra mycket nära och som genomskära ckliptikan i närheten af den punkt, hvarest jorden d. 13 Nov. befinner sig; de senare deremot uppkomma genom en kontinuerlig meteorring eller meteorström, som äfven rör sig omkring solen och i hvars grannskap jorden återkommer hvarje år. Iexverrier, som åt detta ämne egnat sin uppmärksamhet, har sysselsatt sig med bestämmandet af Novembermeteorgruppens bana, hvilken han sökt visa icke alltid varit densamma som för det närvarande. Han anser, till följd af sin kalkyl, denna grupp år 126 hafva kommit i Urani grannskap och då genom denna planets inverkan blifvit inkastad i den bana, som han nu beskrifver; han anser vidare, att gruppen småningom antagit och äfven framgent kommer att antaga en alltmer utsträckt form, så att han slutligen kan upptaga hela banan och således förvandlas till en meteorring, till följd hvaraf fenomenet blifver mindre betydande, ehuru oftare återkommande. Leverrier har beräknat, att meteorgruppen rör sig omkring solen på 331. år, att hans minsta afstånd från solen är något mindre än jordens och hans största afstånd 20 gånger jordens. Vid detta tillfälle bör ej med tystnad förbigås ett förhållande, hvarpå Schiaparelli fåst uppmärksamheten. Då man beräknar banelementerna för den af Tempel sistl. år upptäckta kometen och jemför dem med Leverriers banelementer för November-meteorgruppen, finner man dem imellan en förvånande öfverensstämmelse. Omloppstid, afstånd, banornas lutning mot ekliptikan, rörelsens riktning falla nästan helt och hållet tillsammans. — Likaledes har Schiaparelli beräknat banelementerna för Augusti-meteorerna och funnit dem nära