begåfvo sig upp i foygerna och togo tafvelexpositionen i ögonsigte. Ömkring kl. 11 aflägsnade de sig från soircen. Dansen pågick emellertid med synnerlig liflighet, och emellan danserna begåfvo sig de dansande paren upp till buffeterna, hvarest det hela aftonen serverades ymnigt med förfriskningar. I hr Blanchs s. k. festvåning souperades vid småbord å la carte. Tröttnade någon vid dansen, kunde han begifva sig antingen upp i soykerna, hvarest man serverades med de utsöktaste saker, eller ock upp på 1:a eller 2:a raden, hvarifrån man hade en vacker öfverblick öfver dansen och hvimlet i balsalongen. Dansprogrammet upptog 1 polonaise, 4 valser, 2 polkor, 4 contradanser och en galoppad. Derutöfver dansades ytterligare en vals och en francaise. Då dansen närmade sig sitt slut, kl. mellan 2 och 3 på morgonen, släcktes flera af kronorna i danssalongen och dämpades gaslågorna, hvarefter den morgonrodnad och den sol, som förekomma i slutet af 3:e akten utaf operan , Wilhelm Tell, tändes samt kastade sitt skimmer och sina strålar öfver balsalongen och de derstädes ännu dansande. Denna scen, som var af mycken effekt, fick dock endast ses af en del af societeten, enär åtskilliga redan aflägsnat sig från balen. Utom de kongl. personerna, märktes å balen medlemmar af statsrådet och af diplomatiska kåren, det uppvaktande hofvet, högre och lägre civila och militära embetsoch tjenstemän, ledamöter af riksdagens begge kamrar, artister tillhörande scenen och andra af de sköna konsterna m. fl. till ett antal, sannolikt uppgående till 700 personer. Såsom värdar fungerade hrr Fredrikson och Arlberg. Den öfverblifna inkomsten tillfaller artisternas och litteratörernas pensionsinrättning. Statsrådet Lagererantes helsotillstånd. Efter någorlunda god sömn de sednaste nätterna fortgår förbättringen, churu längsamt. — Patent. K. Kommerskollegium har tillagt Johann Heinrich Ehrhardt patent under sju års tid å förfärdigandet af en vigt-apparat för kontrollering. af belastningen å lokomotiv, jernvägsvagnar m. m. — Telegraf hinder. A ledningen norr om Luleå har afbrott inträffat, hvarföre telegrammer till Finland och Ryssland för närvarande sändas öfver Tyskland. — En amerikansk diplomats tankar om Sverge. Vi göra oss ett nöje, säger P. T., af att i öfversättning meddela följande utdrag ur ett enskildt bref från den, sistl. Måndag härifrån afreste, hittillsvarande nordamerikanske ministerresidenten i Stockholm, mr James H. Campbell, till en härvarande bekant, och hvilket bref är dateradt Ystad den 3 April 1867: — — — — Östersjön ligger framför mig och om några timmar skall Sverge — detta land, som blifvit mig så kärt, att jag skulle vilja kalla det mitt andra fädernesland, — försvinna för min blick, måhända för alltid. Men jag kan icke lemna detta land utan att för er uttrycka all den högaktning, jag hyser för dess invånare, min uppriktiga erkänsla för den ästfrihet och välvilja, som mig och min familj der blifvit visad, och de önskningar, jag ur djupet af mitt hjerta gör för det lands framtida lycka, hvars historia och institutioner jag med så lifligt intresse studerat. Jag är fullt förvissad derom, att framtiden för Sverge skall blifva lyckosam, då jag betraktar först och främst de ypperliga, naturliga gränser, som omgifva det, freda det för kontinentens strider och agitationer samt lemna ett fritt fält för utvecklingen af dess statsmäns liberala vuer, och vidare dess söners allt uppoffrande fosterlandskärlek. Ni förstår lätt hvad jag menar, då jag hänsyftar på de ädla känslor, som innefattas i II. M. konungens adress till den nuvarande riksdagen i fråga om att förskaffa alla, äfven de lägsta, klasser tillfälle till en praktisk uppfostran, äfvensom då jag påminner er om den försakelse, som eder gamla adel nyligen ådagalade, då den på fäderneslandets altare offrade ett privilegium, som på en gång var dess sista och käraste. Det var ett ädelt exempel, hvilket historien skall bevara som ett af sina bästa minnen från alla tider och alla länder på en oegennyttig och patriotisk uppoffring. De män, som visat sig mäktiga af en så högsinnad handling, skola alltid vara redo att befrämja sitt älskade fäderneslands högsta intressen; och de lägre klassernas allmänna uppfostran skall blifva detta lands bästa inre garanti. Till skydd mot sina yttre fiender har det en frejdad stamtrupp af försvarare i armåen och flottan, bland hvars officerare jag personligen eger många förtroliga vänner, hvilka jag lärt känna som tappra, hjeltemodiga och värdiga att upprätthålla den fläckfria fanas ära, som de fått 1 arf af ett ridderligt folk. Mitt bref blir något långt; men jag kan icke säga farväl åt den skandinaviska halfön, der jag tillbragt så många lyckliga stunder, både i Sverge och Norge, utan att inför er förnya uttrycken af min tacksamhet och mina bästa välönskningar för brödrafolkens lycka, sällhet och framåtskridande. ,Och för er, bäste vän, ete. Er sanne vän James H. Campbell. Landsorten.