Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 2

nar, sade Rafael, — de stodo endast ett par steg ifrån Lydia, och han kunde se huru den unga flickan hade lagt sin hand på sin långe tillbedjares arm. — Hahaha! skrattade Pertena högt, — har ni då inom den korta tiden gjort så många? Lydia spratt till, vände hufvudet hastigt åt dem och betäckte derefter likasom eftersinnande sin panna med den venstra handen. — Benares lutade sig ned till henne, men Rafael kunde ej höra hvad han hviskade till henne samt svarade tankspridd: — Ja visst, sennor. Har ni kanske inte hört att vi, under de sista dagarne, samlat ihop de stulna Söderhafsboarne? — Mer än tillräckligt, skämtade Pertena, — Desterres har tutat mina öron fulla af klagolåt deröfver, ty folket tycktes arta sig bra! Men jag menade nu er fångst hos mulatten, hvilken möjligtvis sjelf deltagit i rånet, ehuru han hitintills påstått, att han köpt de hos honom funna eflekterna af en neger, som för några dagar sedan gått till sjös med ett engelskt örlogsfartyg. — Möjligt, sade Rafael, som nu var öfvertygad att denne misstänkte sennor sökte utforska honom, — men man har äfven funnit saker hos honom, hvilka han ej gerna kan hafva köpt af en neger; till exempel åtskilliga brefportföljer. Jag måste för öfrigt tillstå för er, sennor, att jag hitintills ej haft tid att vidare sysselsätta mig med denna sak, ty mina egna affärer taga min verksamhet för mycket i anspråk. Mulatten kunde för öfrigt vid detta karnevalsrån endast hafva varit medhjelpare, ty så vidt jag vet har man ej funnit de huf