Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 1

( so ch Forrespondens till . Köln. Zeit. är från Paris heter det: I de härvarand om regeringskretsarne viablifver man med e loj oförklarlig sikerl et att påstå, det Luxem sa burgs afträdande till Frankrike är afejordt laantingen Preussen samtycker dertill elle ej. I de yttranden, som komma från ut rikesministern, råder det en så ovanli; energi, att man knappast kan tvifla på att det är Frankrikes fasta vilja att ick vika tillbaka, till och med om ett krig skulle blifva följden deraf. Moustier lä rer i början hafva tagit den luxemburgiska frågan mycket kallblodigt samt förut spått, att Luxemburg skulle få samma betydelse för Frankrike och Preussen, som Slesvigholstein haft för förhållandet mellan Österrike och Preussen. Som planens egentlige upphossman anses Rouher.... Emellertid söker man vinna tid för att ilsamla sig och de militära krafterna. I n. arsenalerna råder en seberaktig verksamgjhet, och på den sista tiden hafva till och -med engelska och belgiska fabriker fått —bestöllningar på vapen, som skola leverealras på bestämda, korta terminert. Alven i en skrifvelse från Paris af den 4 dennes till mdep. belge uppfattas si-tuationen som allt annat än lugnande med tjafseende på fredens upprätthållande. Man påstår — så heter det — att krigsmini-Stern förklarat, att ingen cventualitet i den yttre politiken kunde öfverraska horsnom, samt att armåen vid hvilken tid som shelst är färdig till strid. Den franske ambassadören i Wien, herstigen af Grammont, har den 4 dennes pr telegraf blifvit kallad till Paris. ENGLAND. Som vi i går aniydde, hotar den spänning, som inträsdt i de goda förhållandena mellan England och Spanier, att åstadskomna ett afbrytande utaf de diplomatiska förhållandena dem emellan. Redan sden bekanta Tornodo-asfiren har genom sdon spanska regeringens öfvermoliga lärdnackenhet och rättslösa godtycklighet ts git en ganska allvarsam karakter. Men jemte förefinnes en liknande stridsfråga sal äldre datum, hvilken — efter hvad vi förut meddelat — förmått den engelske utrikesministern att va en energisk not till spanska regeringen. Förhållandet är följande: Den 15 Januari förra året uppbringades engelska fa ot ,, Queen Victoria på resa till El Araisch och på öppna hafvet, utom de spanska farvattnen, af spanska dullkuttern Toro, som förde det c gelska fartyget ti Genom pengar och hotelser besättningen att begifva sig derifrån, under det kaptenen äfven en tid derefter hölls i fängelse. I början framstillde man från spanska sidan det påståendet, att fartyget anträffats redlöst på kusten, och sedan denna uppgift bevisats vara osann, tods, att det i beslag tagna fartyget fört kontraband till spanska kusten. Lasten försåldes på öppen auktion. Flera depescher vexlades redan under förloppet al förra året mellan London och Madrid angående denna sak. Nu som förr har spanska regeringen varit rik på undflykter, och lord Stanley har derföre rilctab 1 depesch till sir John Crampton, Englands ambassadör vid spanska hofvet, med uppdrag att till spanske utrikesministern lemna en afskrift af denna depesch som svar på en not af den 9 Januari. Uppbringandet af fartyget var -— så heter det i slutet af depeschen — en våldsk ragd, som icke kunde urs: 5; fö ningen af skeppet och lasten var olaglig; processen derom var icke allenast rätts idrigt förd, samt således af noll och intet värde, utan måste äfven hafva blifvit förd med fullt medvetande om denna rättsvidrighet. Hennes Ms regering kan således i som agits — anse konfiskationen såsom icke skedd, utan måste bestå derpå, att fartyget och lasten, ellor deras sulla värde, ofördröjligen återställas, att manskapet lemnas en limplig skadeorsättning, samt att Hennes Maj:ts regeg erhåller upprättelse för den föroljmpning, som tillsozgats engelska slaggan-. slutligen uttalar lord Stanley den förhoppningen, att spanska regeringen icke skall låta det komma till en allvarsam brytning mellan de begge länderna. Depeschen är at den 30 Mars, och från Madrid skrifves redan, att ett rykte der går, att den dervarande engelske ambassadören skulle begära sina pass. RYSSLAND. Man väntar i Petersburg och förbereder sig att med stora högtidligheter mottaga de deputationer från Serbien, Bulgarica, ifvensom från Österrikes slaviska prov ser, hvilka begilvit sig till Mosl med anledning af den etnografiska exposition, som der inom kort öppnas. Petersburgs duma (munisipalråd) har å en officiel sammankomst beslutit att högtidligt motv representanterna för dessa folk, som lyssland anser sig ha nationel rätt att sterhand annektera: de storartade fester ia skola bli en demonstration i den r ska panslavismens tjenst. Deputationervas ankomst uttydes naturligtvis såsom )evis på de slaviska folkens sympati för äldet. Med anledning häraf yttrar dpiniou Natio ale: 5Lögnsystemet sortsittes sålunda: Den yska furstesunilj, som herrskar öfver asiaerna i Moskovien efter att ha utrotat den wiska stammen mellan oichseln och )nieninhindar fÖctar Lå KPP FEET