Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 2

— Det är älskvärdt af er, men jag hoppas att ni icke vill lemna oss så snart, sade Castilla. — Tyvärr redan med nästa ångbåt, svarade Lydia, — ty bref, som jag erhållit från min hembygd, påskynda min återresa. — Jag fruktar, sade Castilla och hotade leende med fingret, — att ni lemnar efter er här månget brustet hjerta. — Jag visste inte att ers excellens äfven kunde vara maliciös, skämtade den unga flickan med en lätt bugning. Samtalet arbröts härvid, ty sennor Desterres nalkades presidenten och sade med en djup bugning: — Urs excellens har i eftermiddag låtit befalla mig att förelägga er ett dokument. — Ah, Desterres, har ni tagit det med er? — Naturligtvis, ers excellens, men tillåt mig först att frainföra min uppriktigaste, varmaste lyckönskan — — — Godt, — godt — tala inte om den samla historien; — hvar har ni papperet? — Här, ers excellens, sade sennorn och öfverlemnado papperet åt presidenten. — Ers excellens har äfven varit så nådig att nvitera min broder, öfversten; värdes tilllåta att han, ännu uppiylld af ångest selan den förtärliga morgonen — — Öfversten hade emellertid framträdt och Dugado sig så djupt, att hans händer nästan vidrörde golfvet. (For ts.)