Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 3

kättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. Mordbrandsanläggningen vid Skolgatan. Sistidne Lördag fortsattes och afslöts inför rådhusitten undersökningen angående den anläggning till mordbrand, som förefunnits i en af fiskhandlanden Joh. Nilsson innehafd lägenhet af 2:ne rum i huset n:o 18 vid Skolgatan. . Tretton vittnen voro till dagens förhör inkallade, och ehuru af deras vittaesmål någen bestämd visshet icke vanns, hvem den person varit, som påtändt elden, blef det dock bevisligen ådagalagdt, att mordbrand verkligen egt rum. Sättet, huru mordbrännaren vid eldens anläggande gått till väga, kunde äfvenledes med någorlunda bestämdhet spåras i de afgifna berättelserna. Hustru Emerentia Hall, som bott i en lägenhet rätt under den af Nilsson innehafda, hade natten före den dag, då elden utbröt, varit vaken och klockan mellan 12 och 1 hört att i Nilssons rum någon högg eller hackade, hvilket förefallit henne besynnerligt, helst det var i ett hörn af rummet. Förmiddagen derpå vid pass kl. 11 hade detta hackande åter upprepats, och just på det ställe i rummet ofvanför, der hon sedermera efter branden fann att elden utbrutit i golfvet. Efter det makarne Nilsson på förmiddagen bortgått, hade allt blifvit tyst, men omkring 5-tiden på eftermiddagen hade hon märkt att någon tyst gått i Nilssons kök, och att dörren till förstugan öppnats och stängts. Hon hade dock icke sett någon person komma derifrån. Vid ett besök i Nilssons rum, sedan elden släckts, hade hon tyckt att det stora hålet i golfvet, der elden påträffades, alldeles liknat ett sådant som användandet af ett huggjern förorsakar. Hustru Holmgren, hvilken bebott ett rum nästintill Nilssons, hade äfvenledes kl. mellan 3 och 6 e. m. hört att dörren till dennes kök öppnats. Hustru Beata Hedberg hade sett en person gå öfver gården vid pass kl. 5, men som hon blott; sett denne från sidan, kunde hon ej med bestämdhet påstå att det var Nilsson. Ilon hade dock tyckt att personen mycket liknat N. IIustru Brita Jonsson hade jemväl sett en karl komma från Nilssons kök och dervid tänkt inom sig, att det sannolikt var Nilsson. ; Branduppsyningsmannen Emil Hörqvist hade ankommit till stället med första sprutan och släckt. elden, samt derefter ingått i rummen och anställt undersökning för att finna eldens härd. Han hade. dervid i det inre rummet upptäckt en öppning i golfvet af 6 å 7 tums längd, hvari eld funnits, hvilket förefallit honom besynnerligt, så mycket mer som det bränt neråt oeh en öfver hålet stående soffa icke ens hade fattat eld, utan blott lindrigt kolats. Sedermera hade eld jemväl påträffats å golfvet i det andra rummet, äfven här med tydliga tecken att ha blifvit anlagd. Af Nilsson voro åberopade 4 vittnen, genom hvilkas vittnesmål han ville styrka, det han ifrågavarande eftermiddag ej varit i Haga, utan uppehållit sig dels på fisktorget dels i ett närbeläget värdshus. Af dessa hade dock skomakaremästaren C. F. Kindlund endast träffat Nilsson vid sextiden, bryggardrängen Alex. Andersson vid 3 Å 1tiden, samt sedermera åter mellan 5 och 6. Pigan Joseph. Bernh. Johansson hade sett honom kl. 3 och sedermera efter kl. 5, då Nilsson qvarstannat å stället till dess bud hade ankommit och upplyst honom om att elden utbrutit i hans bostad. Det fjerde vittnet, f. d. polisöfverkonstapeln C. G. Beckman, åter påstod, det han tog på sin af: lagda ed, det Nilsson hela tiden från klockan 3 till 7 eftermiddagen ej varit skiljd från honom, och att de begge ej varit aflägsnade från sisktorget. Nilsson förnekade fortfarande all vetskap om eldens uppkomst, och påstod han, att de af vittnena gjorda uppgifter om huggningar etc. blott vore prat. På framställd fråga om han kunde gifva någon någorlunda giltig förklaringsgrund, huru elden uppkommit, ingick Nilsson icke isvaromål, utan nekade blott att den anlagts af honom. Allmänne åklagaren, häradsh. Hanson anförde, att ehuru många och starka misstankar förekommit mot Nilsson det han sjelf eller genom annan anstiftat branden, kunde dock ej N., mot sitt förnekande, anklagas för mordbrand, utan öfverlemnade hr häradshöfdingen målet till donstolens pröfning. Rådhusrätten afkunnar utslag i målet den 27 dennes.