Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 3

IIVERPOOL den 6 April. Sistlidne gårdag omsattes 8,000 balar bomull. Priset å Middl. Upland 12?(; d. Marknaden var oförändrad. — —— — 4——— ; z : K. Vetenskahs-akademiens ärshögtid den 31 Mars. Prof. Edlunds föredrag. (Slut från N:o 80). I en gammal schweizisk krönika har Wolf funnit meddeladt, att år 677 syntes starka norrsken i Schweiz under 16 på hvarandra följande nätter. En sådan, i detta land oerhörd, händelse synes tyda derpå, att detta år inträffade ett maxiunm af ta och starka norrsken. Ett dylikt norrskensmaximum inträffade år 1788. Om nu norrskenen, på samma sätt som solfläckarne, verkligen äro underkastade en periodisk förändring under 55,5 år, så är det tydligt, att skilnaden mellan 1788 och 677 måste jemnt kunna divideras med 55,5. Qvoten blir ock i dot aldra närmaste 20 hela. Af alla dessa bevis kan man, om icke med fullkomlig visshet, åtminstone med största grad af sannolikhet, draga den slutsatsen, att de magnetiska och elektriska fenomener, som vår jord visar, stå i sammanhang med de förändringar, som försiggå på solens yta. För något mer än trehundra år sedan rådde allmänt den föreställningen, att jorden var den förnämsta af alla himlakroppar, och att kring henne såsom sin medelpunkt solen och de otaliga stjernorna fullbordade sina banor. Copernicus uppstod och bevisade, att denna föreställning var falsk; att jorden i intet hinseende utmärkte sig framför de öfriga planeterna, hvilka hon i afseende på form och rörelse fullkomligt liknade. Vår tids naturforskniog tilihör den vigtiga upptäckten, att de kemiska ämnen, af hvilka vår jord består, till stor de ven utgöra beståndsdelar af solen och stjernorna. Byggnadsmaterialet är gemensamt för hela den oändliga verldsbyggnaden. De undersökningar, hvilkas resultat i dag kortligen blifvit meddelade, synas med mycken säkerhet ådagalägga, att jorden såsom sin egendom icke ens får behålla den magnetiska och elektriska kraften. Det samband, hvaruti denna kraft står till förändringarna på solens yta, häntyder på, att densamma utsträcker sin verkan i universum långt utom den gräns, till hvilken vår erfarenhet räcker. För flera är sedan började ungefär samtidigt i England och Tyskland noggranna undersökningar att anställas öfver ångors och gasers förmåga att uppsuga eller absorbera strålande värme. De tyska och de engelska undersökningarna öfverensstämde ganska väl med hvarandra för de flesta gaser, som underkastades detta prof. Man fick genom dessa arbeten kunskap derom, att ammoniaksgas, oljbildande gas, qväfoxidul, kolsyra m. fl. ega en betydligt större förmåga, än den torra atmosferiska luften, att uppsuga strålande värme. Dessa resultater äro af vigt bland annat vid bedömandet af jordytans olika värmeförhållanden under olika geologiska perioder, emedan jordatmosferens sammansättning då säkerligen varit annorlunda beskaffad, än den för närvarande är. I afseende på vattengasens förmåga att uppsuga strålande värme voro dock de engelska och tyska undersökningarna i strid med hvarandra, och frågan härom, som är af intresse, emedan jordatmesferen ständigt innehåller vatten i gasformigt tillstånd, kan sägas hafva blifvit fullt afgjord först under det sistförflutna året. De slutliga undersökningarna hafva ådagalagt, att vattengasen eger en betydligt större förmåga, än den torra atmosferiska luften, att uppsuga strålande värme, som ankommer från en mörk värmekälla, hvaremot den med lätthet genomsläpper solens lysande värmestrålar. Detta resultat har en omedelbar tillämpning på flera meteorologiska förhållanden, af hvilka några få här må anföras. Den värmemängd, som jordytan under dagens lopp mottager från solen, bortgår under natven till större eller mindre del genom strålning mot den oändliga rymden. Om himmelen är molnbetäckt, så hindras deraf i betydlig mån temperatursänkningen under natten, emedan molnen återstråla till jorden en del af det värme, som från densamma utgått. Temperaturfallet under vatten är derföre i allmänhet mindre, då himmelen är molnbetäckt, än då den är klar och ren. Det är nästan uteslutande vid molnfri himmel, som de för vegetationen så skadliga frostnätterna inträffa. Denna egenskap hos molnen har länge varit känd och orsaken ssertill insedd. Då efter de nämnda undersökningarna vattengasen eger förmågan att absorbera strålande värme, måste denna, ungefär på samma sätt som molntäcket, om ock i mindre grad än detta, lägga hinder i vägen för jordytans afkylning. Den fuktiga luften uppsuger nemligen de från jordytan kommande värmestrålarna, upprärmes deraf och hindrar dem på detta sätt att direkt bortgå mot den oändliga rymden. Det är att märka, att den ifrågavarande egenskapen äfven tillkommer vattengasen i fullkomligt gasformigt tillstånd; den fuktiga luften kan således dervid vara ren och klar. Denna egenskap hos vattenängan är utan tvifvel en af orsakerna till den stora skillnaden mellan klimatet på stepper och i öknar, jemfördt med det som råder på kultiverade orter. Öknarnes torra luft lägger inga hinder i vägen för utstrålningen, hvarföre temperaturfallet under natten der är betydligt. De orter, hvarest luften ständigt båller mycken fuktighet, hafva derföre, endast af detta skäl, ett jemnare klimat med mindre temperaturvariationer, än de ställen, hvarest luften är mycket torr. Den fuktiga luften på bar och vid kusterna af större fastland bidrager i sin mån att, jemte öfriga kända orsaker, göra värme-vexlingarne der mindre. Då den vattenhaltiga luften lättare absorberar strålande värme, än den torra, så utsänder den äfven mera deraf. Detta är orsaken, hvarföre en kropp, som bestrålas af solen, blir varmare, om den är omgifven af klar, men fuktig luft, än då den är omgifven af torr. Den omgifvande fuktiga luften utstrålar nemligen värme emot densamma och minskar derigenom verkan af kroppens egen utstrålning. Att denna slutsats är rigtig, har Schlagintweit bevisat genom iakttagelser i Ostindien ech Högasien. Tyå thermometrar, den ene med svärtad kula och utsatt för solstrålarna, den andra beskuggad och med blank kula, visade i samma mån en större temperatur-skillnad, som luften innehöll mera vattengas. Vi veta alla, att en solklar sommardag, straxt före ett ymnigt regn, kännes luften vanligen qvalmig och het. En af orsakerna härtill har länge varit känd. Denna beror nemligen derpå, att utdunstningen från kroppen är mindre, emedan luften före regnet vanligen är uppfylld med vattenånga. Den värmeförlust, som genom utdunstningen uppkommer, är derföre mindre, och kroppen blir således varmare. Men det är af det föregående tydligt, att denna ersak icke är den enda, som åstadkommer det ifrågavarande fenomenet. Den fuktiga luften gör äfven kroppens värmeförlust genom utstrålning mindre och bidrager derföre i väsendtlig grad att öka hettan och qvalmet. QAAA — —— (msåndt) I tidningen Dagens Nyheter för den 22 nästl. Mars förekommer en insänd artikel, deri insändaren fäster riksdagens uppmärksamhet på att bränvinstillverkningen innevarande vinter blifver cirka 4,000,000 kannor mindre än förra vintren och till följd hvaraf staten får i bränvinsskatt en minskad inkomst, som, beräknad derefter, gör 2,400,000 rdr. hvarför han anser att om hrr riksdagsmän,