Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 2

Inne i salongen, vid det långa, afrundade bordet, som redan var dukadt, stod Castilla bredvid Rafael med Desterres bref i handen, och jemförde stilen med ett annat dokument, som han sjelf innehade från samme herre. — Och vi vet bestämdt, Aguila, att köpebrefvet är dateradt tre dagar senare? — Jag är beredd att med ed bekräfta denna min försäkran. Men ers excellens kan sjelflätt öfvertyga sig derom genom att befalla denne herre att förelägga er köpebrefvet. Jag anförtror emellertid detta papper åt ers excellens. — Hm, ja, det går an; Fernando, ropade han derefter hastigt beslutsam som alltid, och en ung blek man visade sig efter några ögonblick i dörren. Om han hade lyssnat, så hade han klokt nog låtit en lämplig tid förflyta innan han inträdde. — Ett telegram till Lima, sade presidenten till honom, — som genast inlemnas på byrån. Det skall träffa adressaten medan han klär sig. Den bleke, unge mannen hade satt sig vid ett bord, på hvilket stod ett skrifdon, och höll pennan i handen. ,Sennor Desterres! dikterade presidenten. — ,Medtag i afton köpebrefvet på Åguilas hacienda. — Castillak. Skall genast befordras. Den unge mannen steg upp, bugade sig, försvann genom dörren, och Castilla vände sig åter vänligt till Rafael. (Forts)