Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 1

UTRIH TYSKLAND. Den luxemburgska srågan, som unde de sista veckorna väckt så stor oro oc satt så många lidelser i rörelse, har fun nit ett plötsligt och oförmodadt afgörand — eller kanske, rättare sagdt, uppskof— hvilket icke gerna kunde Jörutses. Son man sett, har nemligen ett telegram frå Haag meddelat, att Nederländernas utri skesminister, grefve van Zuylen, för fran ske ambassadören i Haag, Baudin, till. kännagifvit, att konungen af Nederlän. derna öfvergifvit planen om hertigdömet Luxemburgs afträdande till Frankrike Det förtjenar bemärkas, att man i England redan den 2 dennes hade reda på, det afträdandet af Luxemburg skulle återgå eller — uppskjutas. I ett telegram från London af nämnde dag till ,, Nat. Zeit. heter det: I depescher från hol—-ländska affärsmän och i en del tidningar 2 påstäs, att försäljningen af Luxemburg blifvit desinitivt uppgifven. Inligt sistnämnde tidning har det på sista tiden rådt en ovanlig verksamhet i preussiska utrikesministören, der kurirer blifvit expedierade till Petersburg, Wien, London, Minchen och andra hufvudstäder. Det oafbrutna afsändandet och mottagandet af telegrafdepescher var ett i ögonen fallande bevis på, att den luxemburgska frågan hade antagit mycket omfattande dimensioner. Att Frankrike är angeläget om fredens upprätthållande, framgår af ett telegram från Berlin, enligt hvilket ett samtal egt rum mellan grefve Bismarck och franske ambassadören i Berlin, Benedetti, vid hvilket tillfälle den sistnämnde lärer afgifvit en lugnande förklaring, ,som fråntager differensen dess akuta karakter. Tillika uttalade Bencdetti, det kejsar Napoleon hoppades få se konung Wilhelm i Paris, ,för att vid en personlig sammankomst utjemnma dilkerenserna, Det är emellertid lustigt att se huru de preussiska tidningarne hufrudsakligen för lreussens rätt till Luxemburg åberopa — traktaten i Wien! Man är nästan färdig att tro på mirakler, då man sålunda ser de döda uppstå ur sina grafvar. Bismarck afdagatager först traktaterna, men åt kallar dem sedan till lif, för att de skola vittna för honom. Man måste tilllölje häraf nästan instämma i en mot Bismarck obenägen tidnings uttryck: Det fattades ännu detta i hans odödlighetskrans!Nat. Zeit. utvecklar med en lärdom och grundlighet, som förtjenade en bättre sak, alla de skäl, som på Wienerkongressens tid förmådde de ledande curopeiska makterna att sluta en jernring kring Frankrike, och framhåller Luxemburgs vigtiga plats i dessa dispositioner. Tyskland har — så yttrar nämnde tidning — en obestridlig rätt att fordra, det Luxemburg icke afstås till någen fremmande makt utan dess samtycke. Alla undertecknare af Wiener-kongressen, således alla curopeiska makter, måste nödvändigt erkänna riktigheten af denna synpunkt. Artikeln slutas utan någon hänvisning till de äl, som förmådde nämnde kongress att ifva Preussen de besynnerliga gränsor, ver hvilka Bismarck så olta beklagat ig, innan det lyckades honom att afhjel)a dessa brister. Så vidt kändt är, har Preussen icke anmodat de makter, som undertecknat ostanämnde traktat, att sankionera de förändringar, hvilka han föreagit i Wienerkongressens verk. Genom telegrammerna känner man, att le nordslesvigska medlemmarne i nordska parlamentet, Fryger och Ahlmann, otesterat emot, att befolkningen i Nordlesvig utskrifves till preussisk militär jenst. Ninisterpresidenten hade på mor onen tillkännagifvit sig icke kunna ni ara i dagens möte, men sedan han fått ännedom om hvad det gällde, infann an sig likväl och följde de nämnde deuteradenas tal med omisskänneligt i resse samt replikerade dem derefter på et hänsynslösaj sätt, som äfven genom e meddelade telegrammen är kändt, beisande — i fall vidare bevis behöfdes — ån huru oädel synpunkt han betraktar ina rättigheter som ,segrare. ITALIEN. Från Florens skrifves den 31 Mar går har deputeradekammaren beri en provisoriska budgeten för tre månaer med 277 röster mot 26, således nära hälligt. Det var första gången under