ker, och likt en säck kastades kinesen till marken. Den lille stackaren skrek i himmelshöjd, medan indianen slög öfver honom likt en skuggbild. Tätt framför bazaren, i hvars ena port italienaren nu smög sig in, stodo tre bastanta negerqvinnor i känslan af sin oantasteliga värdighet och skreko högljudt sins emellan; — emot dem störtade indianen och skingrade likt en äskvigg den snattrande gruppen. — Jesus! pustade den tjocka negressen i det hon ramlade omkull, men indianen hoppade öfver henne och försvann i det inre af bazaren. Felipe, som under sin flykt ej hade sett sig tillbaka och öfverallt hade begagnade små luckorna mellan menniskogrupperna för att hastigt komma framåt, ansår sig nu tillräckligt långt borta från sina fiender för att kunna hejda sitt lopp. Han stannade, hemtade djupt etter andan och såg sig ofrivilligt om, huruvida någon följde honom, — då varseblef han helt nära sig den framstörtande indianens gestalt. (For ts.)