inuti kärnen. Det goda resultatet manade mig att vidare tänka på fiskodling. Derföre, då år 1854, om jag annars minnes rätt, det annonserades, att baron Cederström skulle på statens bekostnad resa omkring i landet för att söka lära ut den konstmessiga fiskodlingen, var jag ej sen att å vederbörlig ort reqvirera honom hit, och han ar kom i Maj månad samma år. Aborren, en utaf våra allra bästa insjöfiskar, var då i full lek. Baron C. lärde mig, i fråga om odlingen af detta fiskslag, följande förfaringssätt. Ur honan trycktes rämmen, som derefter lades på qvistar af granris eller dylikt, hvilka blifvit instuckna vid sidorn ör ändamålet uppgräfda dammar och ungefärligen en fot nedom vattenytan. Öfver rämmen, som utlagis helt tunnt på qvistarne, trycktes nu några droppar mjölke ur hannen, hvarpå man genast med handen omrörde vattnet, som hå-vid erhöll en ljusare färg, och dermed var hela befruktningen fullbordad. Baron C. förklarade, att om den lemnade fört skriften noga följdes, så borde 70 proc. af råmmen gå till, samt tillade vidare, att ynglet skulle stängas inne uti dammarne till hösten. Då emellertid många millioner fiskungar frambringades, blef utrvmmet troligen för trångt, så att många af dem dogo i dammarne. Icke dess mindre fortsatte jag på samma vis 1855, men blef ingalunda nöjd med resultatet. Jag började nu att fundera på ett sätt att för framtiden förebygga uppkomsten af det stora antal rötägg, som hittills visat sig, och det föll mig in, att den råm och mjölke, som trycktes ur fisken, icke alltid vore fullgången, samt att fisken borde beredas tillfälle att göra den antydda operationen på naturligt sätt. Iden utfördes sålunda, att alla de för dagen uppfiskade aborfarne, vare sig hannar eller honor, nedsläpptes antingen uti en sump, som stod uti lungt eller rinnande vatten, eller ock uti ett större kar i en bäck, der vattnet fick rinna in och ut; vidare nedsattes i sumpen eller karet några unga, yfviga björktoppar eller dylikt, med öfversta toppspetsarne bakåtböjda och knutna vid stammen, på det att råmmen derå skulle kunna upphängas. Följande morgon voro dessa vanligtvis fullsatta med råm, som nu upptogs och lades uti ett rent kärl med något vatten uti. Råmmen lades derefter helt tunnt i dammarne på de förut omnämnda granqvistarne, och så vidt jag kuhde utröna bildades icke några rötägg. Stängslet i dammarnes utlopp borttogs, och ynglet fick gå ut i sjön så fort som det blef utkläckt. Den utlekta fisken upptogs nu med häf ur sumpen eller karet, och dagens tångst ditsläpptes i stället. På så sätt fortsattes under hela lektiden. Enligt de upplysningar jag af böcker rörande fiskodling kunnat inhemta om huru många råmkorn en aborrhona af en viss storlek eger, så hade jag till och med 1860 frambringat ungefär millioner aborr-yngel årligen. Följden häraf blef den, att den lilla sjön här nedanom var så öfverfylld med aborre, att fångsten deraf blef åtminstone tio gånger större än tillförene. Samma år fram på sommaren började emellertid timmerflottning att ega rum utför det större vattendraget, som går igenom sjön, och hvarvid de flesta aborrar och gäddor följde med. Huruvida denna omständighet vållades af öfverproduktion eller fiskens begär efter masken, som alltid förefinnes i barken på timret, har jag ej kunnat utröna; jag fortsätter dock med odlingen, och fisken ökar sig åter årligen. För den med fiske obekante bör upplysas, att aborrens råm är sammanhängande som en garnharfva, den fisken upphänger på alla til hands varande föremål, såsom ris, vass, gräs o. s. v. Råmmen är således utsatt till rof för alla på densamma begärliga fiskar, hvaraf aborren sjelf lärer vara en af de värsta. Innan jag lemnar kapitlet om aborr-odlingen bör jag tillägga, att all den aborr-råm, hvilken fås på fiskredskapen, äfvensom den, som kan uppfångas från andra föremål, bör tillvaratagas; är ynglet, redan utsuget, så ser den trasig ut; är råmmen åter rund och genomskinlig är den redan befruktad, hvilket sednare deremot icke är förhållandet så länge råmmen ännu eger en gulaktig färg; i detta fall bör den befruktas med några droppar mjölke samt sedan nedläg ibland den befruktade råmmen, på sätt förut bli vit omnämndt; — har råmmen hvit färg utgöres den af rötägg. Gäddan och den så kallade blankfisken, nemligen braxen, id, sik, mört, löja m. fl., fälla råmkornen hvar för sig, dock är hvarje korn försedt med en limaktig vätska, som gör att de anfästa vid alla föremål som de beröra. Braxen, också ett af de bättre slagen af insjöfisk, odlade jag i en af de förr omnämnda dammarne; men som deras botter för dot meste b-stod af grus och lera, hvarå råmmen lade sig, blef resultatet mindre godt. Jag visste emellertid, att braxen företrädesvis leker på gräsbotten, och lät af denna anledning sedermera på dylik botten invid sjöstranden inhägna några qvadratalnar; då lektiden kom och fångsten började, verkställdes befruktningen sålunda, att braxhonan upptogs i en håf på det att hon med lätthet skulle kunna handteras; hon trycktes derefter sakta på magen, hvarvid råmmen genast utströmmade; denna utlades så helt tunnt och anfäste vid hvarje grässtrå, hvarmed den kom i beröring; sedan trycktes några droppar mjölke ur hannen öfver råmmen och vattnet, samt omrördes utan uppskof med handen, så att mjölken genast sammanblandades med vattnet. Dessa odlingar fortsattes under åren 1858 och 1859, och med den påföljd att det i den lilla sjön nu finnes så mycket yngre braxen, att jag af fruktan för öfverproduktion ej vågar adla mera, helst efter all sannolikhet minst e millloner frambringades hvardera årot; men då, så vidt mig veterligt är, all Insjöblankfisk är senvext, så har detta braxen-yngel, efter hvad jag kunnat utröna, ännu icke pit större än att det i vigt uppgår till 12 skålp. ua sik och mört hafva liksom braxen en helt kort lektid, nemligen 2 å 3 dygn; dessa fisksorter, som ej släppa råmmen förr än den är mogen, hafva med fördol blifvit odlade på samma sätt som braxen; likvisst tror jag, att siken och mörten föredraga stenbotten, der sådan finnes, och ej sällan ström eller tillochmed fors; hvad särskildt beträffar mörten —all sväljfisks förnämsta föda — hyser jag den mening, att denna fisk bäst odlar sig sjelf, blott man lägger tillräckligt med ris i sjön, hvarå han kannvis anfäster gin räm, och på så sätt att den är skyddad mot förstörelse före utkläckningon, hvilken vanligtvis, inträffar inom 119 vecka, Sikens lektid är vanligtvis November, och lakens Januari och Februari månader, och som deras rom sent utkläckes, bör den läggas så djupt, att ej vattnet, hvaruti den befinner sig, under vintern kan förvandlas till is:Gäddan, insjöarnes största fiskätare, har jag aldrig odlat, och detta emedan jag har den tron, att om man af annan fisk odlar så mycket att gäddan derat har fullt upp med föda, och således icke för detta ändamål behöfver anlita sitt eget slägte, så odlar hon sig nog sjelf, helst hon företrädesvis lägger sin rom på så grundt vatten att den bör mogna. De här ofvan omnämnda fisksorter äro de väsendtligaste i vattnen häromkring; laxöring och harr finnas väl, men dessa tillhöra egentligen strömmarne; likaså röding, här rölla kallad, dock endast i högt liggande sjöar med klart vatten Af dessa fisksorter har jag endast fångat obety ligt samt aldrig odlat något, och det torde de före vara bättre att med afseendo på dem iakttaga tystnad, än att fnel sig fram om sättet för deras odling, hvilket lätteligen skulle kunna missleda någon. Unpgräfda dammar för fiskodling kunna helt och hållet undvikas, om man, der odlingen skall ega rum, nemligen: i sjö, elf, å eller annat vatten, inhägnar några qvadratfamnar vid stranden i likt så tätt, att den utanför va