Litteratur. T0 Fortaellinger af I., Forf. til ,,En ung Piges Historiet m. m. Elisabeth. Professorens Huus. Kjöbenharn. Forlagt af Universitetsboghandler And. Fred. Höst. 1867. Förf. till denna bok åtnjuter icke blott i sitt eget land utan äfven utanför dettas gränser en stor och välförtjent popularitet. Hvad särskilt Sverge beträffar, så läsas hennes själfulla, af djup religiositet och sedlig renhet stämplade berättelser med förtjusning i vårt land af den del af publiken, som företrädesvis sätter värde på den verkligt goda norell-litteraturen. Få torde kunna jemföras med henne i konsten att skildra det husliga lifvet i alla dess skiftningar, i förmågan att framställa för oss personer af det slag, som vi möta ofta utan att vidare aktgifva på dem, så att hon tillrinnor dessa hvardagsgestalter ett intresse, som icke de mest utomordentliga karakterer, tecknade af en mindre talangfull, mindre skarpsynt och djupt kännande författare, skulle kunna väcka. Starkast är hon dock i skildringen af menniskans inre lif, i tecknandet af själsutvecklingen och af den renande och förädlande verkan, som samvaron med förträffliga menniskor samt vigtiga yttre tilldragelser, vare sig af glad eller af sorglig natur, utöfra på tänkesättet och karakteren. Och framför allt när det är någon ung eller gammal ,Piges historia, som skall skrifvas, är vår författarinna i sitt rätta element; hon ger oss då taflor ur qvinnohjertats tysta verld, så gripande och på samma gång så lärorika, att väl få läsarinnor kunna läsa en sådan berättelse till slut utan någon moralisk vinst. ,Elisabeth är en novell, som kan läsas med en sådan fördel. I hjeltinnan lära vi känna en adertonårig flicka, som förstått att göra sig till hufvudperson i sitt hem tack vare sin mors och sin yngre systers kärleksfulla, uppoffrande och anspråkslösa sinnelag. Tanklös och sjelfvisk, fordrande och klandersjuk i hemmet samt inställsam och karakterslös på en gång i sitt förhållande till främmande personer är hon, då hon sammanträffar i sin morfars hus med den man, som skulle komma att utöfva ett så stort inflytande öfver hennes själslif och hennes framtid. De strider, som utkämpas i hennes själ, konflikten mellan pligtkänslan och begäret efter förströelser äro mästerligt tecknade, och man följer med stort intresse förvandlingsprocessen, då en ny Elisabeth växer upp i den gamlas ställe och öfverraskar vid hemkomsten familjens alla medlemmar och kanske mest den yngste, som undrar om hon ej blifvit bortbytt under vistandet hos morfadren. En särskild förtjenst hos den lilla berättelsen är, att tendensen ej framsticker störande; ett visst poetiskt doft hvilar öfver det hela och tillfredsställer de anspråk, som kunna framställas från estetisk synpunkt. i Äfven ,,Professorens Huus är en vacker och talangfullt skrifven berättelse. Måhända eger den i många läsares ögon företräde framför , Elisabeth, derför att de uppträdande sannt och plastiskt tecknade personerna äro flera till antalet, och att här finnas mera omvexling, mera handling. Förhållandet mellan Ida och den om sin makes tillgifvenhet svartsjuka svägerskan Helene är väl skildradt och motbilden dertill anträffas, tyvärr, i många familjer. Fru Karse, denna gamla dam, hvari vi se egoismen personifierad med en gammal kortlek i handen och en förtryckt sällskapsdam framför sig, professor Svane, denne vetenskapsman, som döljer det barnafrommaste, kärleksrikaste hjerta under en tunn yta af sträfhet och vresighet, Ida och Ingeborg, dessa älskliga tärnor, som så vidt skilja sig från de idealiska töckengestalter, hvilka vanligen anträffas i romaner och noveller, tante Marie, detta praktexemplar af en gammal tant — alla förtjena de en närmare bekantskap. Å.