Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1867, sida 2

—k—dp7nt — —ÄÖZV oOe 2 o2euppspåra och häkta honom i ett dylikt näste, utan att vara åtföljda af polis. Kommo de verkligen ensamma, eller stodo konstaplarne utanför dörren för att emottaga honom? Men kinesen hade gjort sig ett ärende ut samt återkom nu med det sorglösaste ansigte i verlden. Om hans hus varit bevakadt, skulle Felipe genast hafva märkt det på honom. Luften der ute var ren, och att de båda herrarne ej skulle kunna hindra honom, derom kände han sig öfvertygad. — Sennor Lacoste, sade Felipe i detta ögonblick med högre röst för att höras af de tre matroserna, — många föredraga att svärma omkring på sjön, andra tycka mera om landbacken. Jag för min del har varit för länge ombord för att längta synnerligen ester Hans Majestäts skepp, och jag beklagar att jag ej kan begagna mig af ert sällskap. Medan han talade, hade han flyttat den ena foten upp på bänken. — Bevaka dörren, sennor, utropade fransmannen, som genast insåg karlens afsig t. Men Felipe lemnade honom ej någon vidare tid öfrig. — Kamrater, till hjelps, ropade han till matroserna, — de vilja åter pressa en stackars sate till ett skepp, — och med dessa ord hoppade han öfver det närmaste bordet. Men just som Lacoste ville skynda honom i vägen, medan Rafael intog en ställning, som hindrade flyktingen från att öppna dörren, sprungo matroserna emellan, ty hvilken sjöman tager ej parti för en desertör? — IIallo, sennor! ropade den ene, har ni arresteringsorder med er, efter nå