Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1867, sida 1

Riksdagsbres. Stockholm den 2 April 1867. De långa och ihärdigt fortsatta plena i och för behandlingen af statsregleringen äro nu lyckligt afslutade. Första kammaren hade redan i går kommit till den 9:de hufvudtitelns slutpunkt, men den andra kammaren har behöft en dag längre. Gårdagens plena i sistnämnda kammare, hvilka pågingo såsom vanligt från morgonen till fram på eftermiddagen och derefter från kl. 6 till sent på aftonen, upptogos af åttonde hufvudtiteln, innefattande anslagen till ekle slastikdepartementet. Frågan om biskopsembetenas indragning vållade ingen synnerlig diskussion, sedan statsutskottet mycket riktigt anmärkt, att den sammanhängde med organisationen af svenska kyrkans styrelse i dess helhet, hvadan utskottet tillstyrkt en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan. om ett fullständigt förslag i dessa stycken. Då utskottet, hvars förslag af kammaren antogs, tillstyrkt, att en sådan framställning skulle afgifvas till kyrkomötet, önskade motionären, uppå såsom mig synes goda grunder, att ärendet först skulle öfverlemnas till riksdagen. Den hufvudsakliga debatten på förmiddagen rörde regeringens förslag till upprättande af en pedagogisk profession i Upsala, hvartill statsutskottet gifvit sitt tillstyrkande. Frågan var dock för do flesta ännu alltför ny och fremmande. Man hade ej gjort sig reda för skillnaden mellan en lärostol i den pedagogiska vetenskapen och ett seminarium för bildande af lärare, hvilket förklarar att äfven utmärkte skolmän uppträdde mot förslaget. För detsamma talade åter rektor Dahm samt, med talang och värma, rektor Vinkrantz. Till sist uppträdde statsrådet Carlson med ett anförande, som gjorde mycket intryck, ehuru det strandade emot den förut bildade opinionen. Vid votering afslogs statsutskottets betänkande med 127 röster mot 32. Det är dock antagligt, att saken dermed icke har fallit, utan att den skall återkomma till nästa riksdag, bestämdare utredd och klarare sattad. Till utgången medverkade ock den föreställningen, att till professor skulle vara på förhand utsedd en person, som tycktes hafva ådragit sig åtskillig impopularitet. Ilera framställningar rörande utvidgningen af läroverken i åtskilliga städer hade af statsutskottet blifvit tillbakavisade dermed, att ej mindre än 121 ordinarie rareplatser ännu stå obesatta, och kamrarne hafva ååtit det dervid bero. Ur Hedlunds motion rörande öfningslärarne hade blifvit af statsutskottet af styrkt, då utskottet tagit i betraktande blott det moment som rörde löneförbäktringarne, men icke det hufvudsakliga, eller! dessa läroämnens anspråk på större afseende i undervisningen och lärarnes anspråk på plats inom lärarekollegierna. IIr Il. ansåg derföre, att hans motion ej blifvit behörigen behandlad, hvilket man ej heller kunnat af statsutskottet begära, utan framgick det nu tydligt, att kammaren begått ett misstag, då den icke lyssnat till motionärens begäran att få sitt förslag remitteradt till särskildt utskott. Då emellertid tiden nu var långt framskriden och alla längtade efter ett snart slut på de många ärenderna, ville motionären ej yrka återremiss, men förberedde kammaren derpå, att han kommer åter med sin motion nästa riksdag. Denna hotelse mottogs med skämtsamt bifall, men icke förthy uppstod en varm diskussion, hvarunder så många vältaliga röster höjde sig för öfningslärarne, att det icke synes lida något tvifvel det ju deras rättvisa sak har att motse en god utgång vid nästa riksdag, när man kan med mera lugn tänka på saken. Afven här yttrade sig värdigt och väl rektor Winkrantz. Samma öde, att af statsutskottet undanskjutas, drabbade ock rektor Hollanders motion rörande användningen af den personliga skyddsafgiften till folkskolans behof. Äfven här hade ärendet bort behandlas ej utaf statsutskottet, utan af särskildt