Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 3

berömde författaren, neml. ung Kristian II i Sönderborg och Katharina Månsdotters vaggriså för konung Erik XIV,, men hans landsmaninna Vilhelmina Nordström, hvars sköna lyriska dikter äfven i vårt land väckt så stort uppseende, har ej bidragit till den skandinaviska diktsamlingen. Å. — — a —— Ls RR . (Insändt.) Ehuru ringa aktieegare uti propeller-ångfartyg, har insändaren ej med likgiltighet åsett striden mot de nya förordningarne om skeppsmätning, i synnerhet som, i händelse Kongl. Maj:t skulle, på grund af andra kammarens beslut, stadfästa det nu gällande förordningar om skeppsmätning icke må tillämpas för fartyg, som äro uppmätta före den 1 Juli 1866, Propeller-ångfartygen skulle få erlägga mera betungade umgälder, och åter em gång blifva hindrade från att kunna konkurrera med hjulångfartygen. Hvar och en minnes ganska väl, att det gamla skeppsmätare-reglementet, genom sitt föråldrade sätt att bestämma ett hjulångfartygs drägtighet, tillskyndade ett dylikt fartyg så stora förmåner genom lindrigare umgälder, satt det var en omöjlighet och snart sagdt ruinerande för ett propeller-ångfartyg att på något vis I konkurrera. Detta förhållande öfverklagades och sen ny förordning uppstod, som naturligtvis ökat lästetalet å hjulångbåtarne, hvars egare, genom i samma mån ökade umgälder, se deruti en ruin för hela ångbåtsflottan. Visserligen har kammaren på de intyg, som stått till buas och hvilka innas införda uti N:o 68 af Aftonbladet, haft skäl att misstro de nya förordningarnes lamplighet, men månne icke mera kännedom i allmänhet, än hvad dessa intyg kunna lemna, varit behöflig för att stadga ett beslut att kullkasta en förordning, sem, trots hr Witts utlåtande, att sakna matematisk grund, så utmärkt noga bestämmer lästetalet för alla andra fartygscerter, och der försdelarne vid tillämpningen äro så stora, att ett fartyg, uti hvad läge som helst, utan hinder för lastning eller lossning samt på helt kort tid kan undergå mätning? En granskning af de åberopade intygen trer sig insändaren våga göra, då de, ämskönt afgifna af fullt kompetente personer, icke äro så upplysande som de borde vara. 1:0) Tyckas hrr Nylän, Lundgren och Malmberg förglömma, att deras fartyg föra ett icke I obetydligt antal passagerare, hvilka tillika med passagerareeffekter med all säkerhet kunna för hvarje 100-tal beräknas till 240 centner. Dessas tillägg till den uppgifna lasten reducerar ångfartygen Sten Stures och Skånes verkliga lastdryghet att blifva närmare det enligt förordningen lålämda lästetalet. Deremot synes ingen möjlighet att ängfartyget Sveas verkliga lastdryghet skall kunna stämma med beräknade lästetalet, ty hr Nylen uppger ju att det icke kan bära mer än 20 nyläster? Insändaren får derföre endast yttra sin förvåning öfver att ett af svenska handelsflottans större ångfartyg ej kan bära så mycket last som ett kanalångfartyg, och, då ej något tvifvel mot hr Nylens uppgift bör ifrågakomma, kan insändaren ej förklara det annorlunda än att konstruktören måtte begått någon större bock. 2:0) Är insändaren lycklig att ej kunna dela hr Blixts förmodan att ångfartyget Carlstad ,,skulle sjunka innan en tyngd motsrarande 21,0 nyläster blifrit inlastad-, och huru skulle det vara möj ligt? Hr Blixt uppger ju att ångfartyget Carlstad endast tryckes till 31 fot för 12,0 nyläster och sedan bör väl åtminstone 4 fot återstå till däcket. Detta intyg var väl mycket kraftigt, men det fordras en stark immagination för att kunna bevisa att en propeller-ångbåt eller hvarje fartyg i allmänhet ej kan bära den last, som 1866 ärs förordning bestämmer. 3:0) Mot intyget, underteeknadt af hrr friherre Leuhusen, Gadelius, Norman och Trygger är egentligen intet att anmärka, ty det utgör endast svar på framställd fråga. Visserligen har hr Dillberg ansett att dessa hrr kunnat låtit slutmeningen blifvit ,att vi anse det vara för fartyget rent omöjligt gå framåt under sjögång eller storm i ett farvatten sådant som Kattegat. Insändaren kan ej annat än gilla hr Dillbergs omdöme att så borde varit men då hade nämnde hrr måst såsom skäl för sitt utlåtande bifogat det icke minst vigtiga, att som fartyget hvarken eger tillräcklig förbindning, ej heller den form m. m., som berättigar det att uppträda på hafvet,så, änskönt vi ej kunna annat finna än att ångfartyget Najaden kan bära sin nu innehafvande last, anse vi det etc. etc., alldeles som hr Dillberg ansåg. 4:0) Herr kapten Carlsund yttrar: ,anser jag, såsom varande detta fartygs konstruktör, detsamma, så nedlastadt och djupgående, icke sjörärdigt. Insändaren, som ej kan tänka sig ångfartygen Najaden och Ellida vara annat än kustfararefarty. och till hvilket hr Carlsund uti sitt intyg yttrar att de äro ämnade, kan ej tro att de som sådane blifva mindre sjövärdiga om de föra större last än hvad hr Carlsund uppger de blifvit konstruerade att föra, och kunna dessa fartygs befälhafvare bäst derom upplysa, ty de hafva troligtvis flera gånger . varit i tillfälla röna detsamma, då med fullt antal passagerare med effekter och nödig bottenlast det med säkerhet kan antagas att en last, fullt motsvarande 18,0 nyläster, finnes ombord. 5:0) Förekommer uti Aftonbladets n:o 66 en af E. Schale insänd artikel, der hr Schale alltför mycket tyckes underkänna ångfartygen Hallands, Najadens. Ellidas och Uddevallas förmåga att bära last. Som insändaren önskar att den kalkyl som här framlägges må godkännas af nämnde fartygsbefälhafvare, vill insändaren såsom faktorer för sin kalkyl taga det passagerareantal, hvilket hir befälbafvare aldrig tycka bli för stort, och erhälJes då som resultat, att utom den bottenlast, som försigtigheten bjuder, kan ångfartyget Halland, som enligt gamla mätningssättet är 7,15 nyläster och äger föra 387 passagerare, under antagande att hvarje passagerare med saker väger 240 skålpund, bära en tyngd motsvarande 9,29 nyläster, och Najaden eller Ellida, hvilka enligt gamla reglementet äro 9,01 nyläster och äga föra 515 passagerare, kunna bära hvardera en tyngd motsvarande 12,4 nyläster samt Uddevalla, som enligt gamla reglementet är 2,5 nyläster och äger föra 320 passagerare, kan bära en tyngd motsvarande 7,7 nyläster. Som detta passagerareantal, enligt hrr besalhafvares utsago är en småsak mot hvad deras fartyg verkligen kunna rymma, då inemot dubbla antalet passagerare vid särskildta fall varit ombord och en dylik däckslast medför något så när försvarlig bottenlast, så tror insändaren, att hvad dessa fartyg visat sig kunna bära, icke skall konma att stå uti något allt för orimligt förhållande till deras enligt 1866 års förordning bestämda lästetal, hvilket för Halland är 24,5 nyläster, för Najaden 25,5 nyläster, för Ellida 25,0 nyläster och för Uddevalla 11,5 nyläster. Hvad åter vidkommer propellerångfartygen, hvilkas högsta intresse det bör vara att nuvarande förordning om skeppsmätning bibehålles oförändrad, är det allmänt kändt, att alla, med få undantag, (för dessa ha skeppsmätarne troligtvis af en eller annan orsak ansett sig böra afvika från reglementet, eller också hafva dessa undandragit sig kontroll) blifvit genom nya mätningssättet mindre till sitt lästetal än hvad 18409 års eller gamla mätningssättet bestämde dem till; denna minskning torde vara för många ett skäl att säga, det förordningen ej duger; men enligt insändarens åsigt har förordningen bärigenom lemnat ett godt resultat, ty de flessa af dessa fartyg äro lastdragare som gå på olika långa farvatten, och föra laster, der volum och tyngd icke alltid stå i lika förhållande. De kunna således, ehuru insändaren är af den öfvertygelse att de bära en större tyngd, ej alltid rymma en deremot i vigt svarande, äfvensom i olika årstider föra lika tung last. Lika litet som det är insändarens mening att hjulångbåtarne böra blifva i för höga umgälder uppdrifna, lika litet böra de få mindre än hvad som är skäligt, och allra minst till försång för sä Öf. A Ra TB an