Litteratur. Vintergrönt. Nye Fortaellinger og Digte, danske, norske og svenske. Ud givne af Chr. Richardt. Kjöbenhavu Gyldendalsko Boghandels Forlag (F. Hegel). Tryckt hos J. II. Schoultz. 1866. Denna diktsamling förtjenar en särskild uppmärksamhet redan derföre, att den utgör en af den praktiska skandinavismens första uppenbarelser på det poctiska området, och det stora intresse, hvarmed den omfattats i de tre skandinaviska rikena, torde också hufvudsakligen kunna skrisvas på denna omständighets räkning. Man tyckes ha betraktat denna publikation såsom ett slags exposition af skandinaviska vitterhetsidkares alster, i någon mån motsvarande den skandinaviska industrioch konstexpositionen. Emellertid torde man betydligt misstaga sig, om man af hvad som i denva bok exponerats tror sig kunna sluta till huru pass många och huru pass stora andliga krafter, som i Skandinavien för närvarande egnas åt skönlitteraturen. IIxad särskilt angår Srerge. torde det ej vara ur vägen att anmärka det flertalet af dess mest framstående skalder — såsom Öman, Acharius, Talis Qualis, Nyblom, Nybom, Sehlstedt, Grafström, Scnerini m. fl. — icke lemnat något bidrag till , Vintergrönt, äfvensom att Oscar Fredrik, som eljest gjort sig känd blott såsom poet och ej såsom prosaist, är den ende svenske författare, som representeras här genom en produkt i obunden stil, då vi dock uti Emilie Carln, Onkel Adam, August Blanche, Victor Rydberg, förf. till Agnes Tell, Lea m. fl. ega författareförmågor åtminstone fullt jemförliga med dem, som bestått de i samlingen förekommande novellerna. Vi ha desto snarare ansett oss böra påpeka detta förhållande, som vi uti en dansk litteraturöfversigt, hvilken intagits i ett Lilläggsblad för politiska bref och litterär Ööfversigt (tillhörande den af G. K. Hamilton utgifna , Nordisk Tidskrift för politik, ekonomi och litteratur) funnit följande uppgift: ,Der er kun få sorsattere af noget navn i Norden, som ikke findes representerede (i Vintergrönt), og de tre lande ere temmelig lige representerede. Att döma häraf skulle man tro, att vi icke egde några goda novellister alls och endast en lycklig skildrare af storartade naturföreteelser, nemligen Oscar Fredrik. Jernbanen og Kirkegaarden är en berättelse med ämne ur det norska folklifvet af Björnstjerne Björnson, hvari vi återfinna de sörtjenster, som pläga umärka den berömde författarens skildringar i denna genre. Särskilt bör framhållas, att förf. kunnat förläna sin temligea långa novell ett djupt och gripande intresse utan att begagna sig af något erotiskt element. I stället för att framkalla en konflikt genom att sätta tvenne unga menniskors hjertan i eld och låga och låta de förälskades önskningar komma i strid med deras föräldrars eller med de yttre förhållandenas makt eller på annat sätt bringa dem i trångmål, låter förf:n tvenne ifriga kommunatmäns äregirighet och herrsklystnad komma i konflikt med vänskapen och rättskänslan. Förvecklingen löses på det vackraste sätt, den af de begge medtäflarne, som först förorättats, samlar glödande kol på dens hufvud, som skadat honom. Det är skönt detta slut, då Knud Aakre öfvervinner det onda med det goda. Den flyvende Post är en liten ganska pikant och lifligt berättad novell af Goldschmidt, som skulle kunna af en skick