d14 oo UTRIKES, TYSKLAND. Alla blickar äro riktade mot Berlin, fö a J att tillse hvilket beslut grefve DiSsmäare skall taga i den luxemburgsk Å Preussiska kabinettet tyckes hafva haf funderingar på förökande af garnisonen ; fästningen Luxemburg, men det vill Synas r Som om detta beslut sednare blifvit uppsgifvet. Den luxemburgska provinstidninger ,Eclio d:Arton af den 26 Mars sk Efter hvad vi erfara, har den I garnisonen i Luxemburg blifvit förökad med två insanteri-regementen, men enligt sednare berättelser från sjelfva fästningen till franska tidningen ,,Temps hade den omtalade garnisons-förstirkningen icke skett i slutet af förra månaden, och man anser den icke heller numera för sannolik. Samme korrespondent vill veta, att underhandlingarne mellan Paris och Ber lin för ögonblicket stå så, att grefve Bis marck icke skall motsätta sig afträdandet, men fordrar, att fistningsverken skola raseras, hvaremot kejsar Napoleon skall hafva svarat, att han icke såge sig i stånd att uppfylla denna begäran. Detta påstående är raka motsatsen till hvad man förut förmodat. Man trodde nemligen förslaget till fästningsverkens raserande hafva utgått från Frankrike. Emellertid lär det ännu vara omöjligt att afg hvilken ställning grefve Bismarck ämnar intaga gent emot Frankrike. FRANKRIKE. Till ,, Köln. Zeit. skrifves d. 29 Mars: Redan vid början af lagstiftande församlingens möte i dag visste man der, att grefve Walewski skulle begära sitt entledigande som president i denna för Man motsåg derföre med en viss spänning presidentens ankomst. Då han ankom, skyndade Ollirier emot honom, tryckte hans hand och vexlade några ord med honom. Walewski öppnade genast sammanträdet, uttryckande sig på följande sätt: ,Jag har att gifva församlingen ett meddelande, och utbeder mig derföre ett ögonblicks uppmärksamhet. Jag anser mig nemligen sjelf böra tillkännagifva, att jag begärt mitt afsked som president i lagstiftande församlingen. Mina herrar och kära kolleger! Detta beslut har icke blifvit fattadt utan med djup saknad, men jag har ansett nödigt, ur enhetens och endrägtens högre intresse, att assäga mig äran att presidera hos Ir. Tillåten mig, då jag lemnar denna plats, att tacka Eder för det alltid så välvilliga understöd, som jag utan undantag funnit hos alla. Jag uppmanar herr viecpresidenten Schneider att intaga min plats. Gretvo Walewski lemnade härefter sin pre stol; endast medlemmar af oppositionen och midtelpartiet trängdes kring presidente för att säga honom några ord. Den bu rande oppositionsmedlemmen Clais-Piebiin yttrade högt: Monsieur le comte! vous emportez nos sympathies! I ögonen fallande var det beteende, som ministrarne touher och LAraletle lade i dagen. De blefvo lugnt sittande på sina platser, utan att ens helsa på Walewski. Som bekant är, begifver sig presidenten med stor h tidlighet till lagstiftande församlingens sammanträden. Så äro trupper uppställda i hay från hans bostad ända till ingången af sessionssalen. Sedan presidenten der inträdt, bruka trupperna draga sig tillbaka, och presidenten lemnar salen utan något vidare ceremoniel. Nu var det emellertid annorlunda. Trupperna qvarstannade äfven efter presidentens i träde i salen, och han begaf sig der med samma ceremoniel, hvarmed han ditkommit. Det har förut varit bekant, att man på högsta ort redan länge varit missbelåten med det sätt, på hvilket Walewski presiderat. På sista tiden har han dessutom alldeles icke varit i majoritetens inom lagstiftande församlingen smak, såsom — efter dess förmenande — alltför liberal. Under dessa omständigheter kom det till utnämning af den kommission, som skulle behandla förslaget till presslagstiftning, och Fmil Ollivier föreslogs af presidenten till medlem af denna kommission. Så snart detta blef bekant, meddelades från högsta ort, att , man måtte lemna detta uppdrag åt Mathieu i stället för Ollivier. En häftig diskussion uppstod häröfver, och Mathieu blef segrare, ehuru endast med en rösts majoritet. Walewski, som i allt detta såg en intrig af Rouher och Lavalette, blet förent