Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1867, sida 3

Blandade ämnen. Den stora stölden af salt i Ryssland. Stölden af halfannan million pud salt från kronans förråder i Nischnij Novgored är en i sitt slag storartad företeelse. Halfannan million pud, äger en korrespondent till Moskovskia Wädomosti, är just icke någon småsak; man skulle tycka att det icke är en qvantitet, som kan gömmas i fickan, men hos oss gör man det, och icke första gången. Redan uti 14:de scklet uppstod i Nischnij en koncentrerad salthandel. Varan hemtades från Solikamsk och fördes härifrån längs vattendragen till särskilda städer. Under Catharina II:s tid ingick salthandeln såsom ett kronans regal i inkomsterna och på orten inrättades ett s embetsverk och kronemagasiner för saltet. deln steg årligen till allt större dimensioner. Kring året 1827 steg omsättningen redan till nära 7 mill. pud, hemtade från olika trakter af östra Ryssland. Saltförråderna på orten förvaras uti ilera tiotal trämagasiner och lider, belägna vid stranden af floden Oka, och torde beloppet af i dem magasinerad vara för närvarande vanligen uppgå till 712 million pud. När den särskilda ,saltsty relsen i schnij Novgorod år 1855 upphäfdes, ställdes förråderna under guvernementets kronokontors öfvervakande, sålunda att under detta närmast subordinerade en uppsyningsman och ett tillräckligt antal adjointer. De hade att emottaga saltet till magasinerna samt att efterhand utlemna det, till dels enskilda köpare, dels till forsling genom kronans försorg till andra städer. Särskild snörbok skulle naturligtvis föras öfver förråderna. Hvarje utleverering skulle ske på skriftlig order af kronokontoret. Köparne erlägga penningarne åt uppsyningsmannen, som sedan eger att öfverlemna dem till ränteriet. Saltets emettagning sker under hela tiden navigationen är öppen och utleveransen dels under hela sommaren, då fartygen lägga till under magasinerna, dels under vintern, då det lastas på foror. Största delen utlevereras dock om semmaren. År 1829 var det en ovanligt svår vårflod, som gick öfver bräddarne. Magasinerna kommo under vatten, men endast på en sjordedels arschins höjd öfver grunden. De dåvarande förvaltarne af kronans saltmagasiner begagnade sig af denna konjunktur och anmälde att saltet blifvit upplöst och försvunnit i stora massor; sedan de sålt det sålunda som försvunnet uppgifna saltet, skapade de sig en god förmögenhet, men blefvo ostrafsade. De ha alla sedan dött. Ehuru vattnet högst sällan öfversvämmar magasinerna, ha räkenskaperna fortfarande uppvisat årliga förluster genom att saltet ,,förrunnit; häraf hade åtskilliga personer en god inkomst. År 1849 stod vattnet vida högre än 15629, och man antog att denna välsignelse skulle leda till en vinst af en half million rubel, men den dåvarande guvernören törekom alla spekulationer genom att låta försegla magasinerna och öppna dem först sedan vattnet fallit. Det befanns nu att saltet ,förrunnit till endast en ringa del, nemligen blott så mycket, som hunnit blifva uppblött. Efter detta experiment var det redan svårare att kunna draga nytta af öfversvämningarne, och ehuru sådana äfven sednare inträffade. förminskades saltqvantiteten vid dessa endast obetydligt mot hvad som år 1829 försvann i obekanta öden. Den nuvarande vinterns stora snöfall utlofva en hög vårflod, och antagligt är att man räknat på den för att försnilla af saltet. Andra åter säga att balansen i magasinerna redan länge existerat och småningom tillvuxit; men vid hvarje ombyte af förvaltare hade de afgående embetsmännen åt de tillträdande erlagt en penningsumma. Iluru det än må vara, men en och en half million pud salt fattas nu. Tillgången vid upptäckten var följande: Några handlande, som önskat köpa salt, hade erlagt en