Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1867, sida 2

TÅndsman. — Jag tackar er, skämtade Rafael, — jag hör äfven dit. — Ber om förlåtelse, log fransmannen, — men jag är förvissad att han undantog er; — kort och godt, han skref sjelf en fullmakt åt mig att, hvar jag fann dem, taga de öboar, som stå under fransyskt beskydd och mot sin vilja blifvit bortröfvade från öarne, samt endast utfärda ett qvitto åt deras förra egare. Derefter ställde han genast till min disposition en af sina adjutanter, som måste föra mig till ministern, och inom en timma var allt afgjordt och kontrasigneradt. Var det inte raskt? — Otroligt här i Peru, sade Rafacl, — nå, och vidare? — Jag hade önskat, fortfor monsieur Lacoste, — att ni följt med ut till haciendan för att der insamla edra skyddslingar. Men emedan ni inte var tillstädes, och jag ej ville dröja, så har jag skickat ut till er vän Bertrand min sekreterare med en peruansk tjensteman. Apropos, ni skulle hafva sett så artig och beredvillig sennor Morales var; han måste bestämdt hafva fått hålla tillgodo med en grundlig dosis, annars hade han ej förändrat sig så märkbart. — Tolken från