Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1867, sida 2

med icke med hans vetskap, ty den sluge peruanaren skulle annars hafva förstört just dess handlingar, som gjorde hans köpebref mer än tvifvelaktigt. Kunde denne mulatt och den hvite stå i någon förbindelse med hvarandra? Han blef afbruten i detta ögonblick, ty den outtröttlige fransmannen infann sig åter, och då han inträdde i rummet, utropade han lifligt: — Ah, min herre, angenämt att åter få se er i Lima! Jag har verkligen längtat efter er, ty vår sak är på god väg. -— Och har ni fått presidentens bifall? — Fortare än jag trodde! utropade fransmannen glädtigt. — Hans excellens, för hvilken jag framlagt åtskilliga och sammanstämmande uppgifter om öboarne, är sjelf uppbragt öfver kaptenens ovärdiga beteende, och då fartyget återkommer, torde den herrn få sina fiskar varma. Men enligt all sannolikhet kryssar han nu åter mellan öarne för att uppfiska nytt byte, och jag vill inte råda honom att komma i vägen för vår ,,Glorieuse eller ett annat, der stationeradt örlogsfartyg, ty då kunde något obehagligt hända honom. — Och hvad ämnar ni nu göra? — Fråga heldre hvad jag redan har gjort! utbrast den liflige fransmannen. — Castilla, som i början inte gerna ville taga i tu dermed, emedan han endast förutsåg ledsamheter och kostnader genom denna sak, tycks plötsligt hafva ändrat tanke. Möjligt att han verkligen blifvit rörd af de arma menniskornas olycka; möjligt äfven att han genom attentatet uppspårat åtskilligt, som gjort honom ännu mera förbittrad mot vissa personer. Med min regering vill han inte heller råka i konflikt,