Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1867, sida 2

mälte att en fremmande herre, densamme som i går lemnat sitt kort, redan hade sökt honom två gånger och frågat efter honom. Det var otifvelaktigt monsieur Lacoste, men Rafael var för ögonblicket alltför upptagen af att efterforska sina egna intressen. Han tog således endast at sig hatten, och utan att ens spänna af sig sporrarne tände han en cigarr, satte sig vid bordet och öppnade den gamla, gröna portföljen, hans onkels fordna tillhörighet, som äfven måste hafva blifvit stulen, innan rättvisan, efter hans död, kunde inskrida för att taga vård om den aflidnes papper och egendom. Brefvet, som först väckt hams uppmärksamhet, var från en affärsvän i Lima och af handlade likgiltiga ämnen; men i portföljen fanns ännu ett bref, hvilket var från Desterres, — nästan blott en biljett, och daterad tre eller fyra dagar sednare än köpebrefvet måste hafva blifvit undertecknadt. Men i brefvet bad Desterres den gamle sennor Aguila att låta honom få arrendera haciendan på fem år, ifall han ej kunde få köpa den. Han lofvade derjemte att gå in på alla de vilkor, som den gamle herrn kunde uppställa. Dessutom fann Aguila i sjelfva poriföljen, nemligen i en liten, inbunden bok, ett sammandrag af irkomster och utgifter under det löpande året, ända till den gamles dödsdag, och der omnämndes ej den ringaste försäljning, icke ens af en åkerlapp. Dessa papper voro af den största vigt för Rafael, men han funderade förgäfves huru mulatten kunde hafva kommit besittning deraf. Det kunde ej hafva skett med Desterres medgifvande, till och