Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1867, sida 1

AA 2 — hvaremot med omgående post erhålles depositionsbevis eller giroqvittens. Dock erinras, att å dea ositionsräkning insättningar emottagas endast å d jemna hundratal rdr, ej under 500 rdr. (3568.) T dA — — Riksdagsbres. Stockholm den 31 Mars 1887. 1, Efter fem dagars ihärdigt fortsatta plena eshar Riksdagen genomgått och hufvudsakusligen afgjort sju hufvudtitlar af de nio, som r utgöra vår statsbudget. Man har börjat s)kl. 10 f. m. och fortsatt till 3 å 1, 4 e. m., för att åter börja kl. 6 e. m. och fortsätta t, till kl. 10 a 11, en gång ända till efter mid8 natten. När så, under aftonens lopp, gas1) lågorna upphettat luften och ventilationen sg I måst modifieras för undvikande af kalla . luftströmmar, så blir temperaturen af den art, att äfven den verkar på de lekamliga funktionerna. Ledamöterna hafva dock alltid några utvägar att hemta frisk luft, men de stackars talmännen måste sitta såsom martyrer vid sina bord. Emellertid är det hugnande att detta nhuf3wudsakliga moment af kamrarnes verk-samhet kunnat så undangöras, att man nu vlej ifrågasätter det icke riksdagen skall s slutas inom den föreskrisma tiden af 4 , månader från dess öppnande. Under de , gamla förhållandena hade man behöft flera s månader för att genomgå statsregleringen, 5 DD 5 -då der förekommo ständiga äterremisser, inbjudningar, m. m., så att exempel funJ nits, det samma ärende blifvit behandladt 20 å 30 gånger. Formernras förenkling ruhar redan visat stort infly.ande på ärenÅdernas gång, utan att, såvidt man ännu I känner, frågornas behandling förlorat i sSrundlighet. Åtminstone är det visst, att sandra kammaren icke släppt anslagsfrågorna utan vidlyftiga öfverläggningar, nåstgon gång kanske alltför vidlyftiga. l På första hufvudtiteln mötte den ömtåliga frågan om ökadt anslag till prinsessan Eugenie. Ilade statsutskottet, såsom man väntat, afstyrkt detta anslag, så hade ingen diskussion derom uppstått, men detta skedde icke till följd af en framstående ledamots af utskottet betänkligheter vid slatt vägra det ifrågavarande anslaget, såsom det säges, af det skäl, att han befarat, det en sådan vägran skulle återI falla på ministören. Enskildt hade man emellertid öfverenskommit att undvika så svuidt möjligt all diskussion, och det var ej I deras fel, som påyrkade afslag. att denna öfverenskommelse ej hölls. — Utgången i sandra kammaren var redan på förhand gifven, men det väckte öfverraskning, att äfven första kammaren med ej obetydlig majoritet beslutade ett afslag. Saken var — såsom Handels-Tid:n riktigt anmärkt — af principiell natur. Man ville förekomma vidare anslagsframställningar på den första hufvuditeln, och derför fick prinsessan Eugönie sitta emel-. lan. ; Vid den andra hufvudtiteln, som ej företedde någon förökning i hufvudsumman, i och som dessutom omfattar justitia-statsministerns departement, godkändes regeringens proposition i alla stycken och utan! alla invänuingar. Med tredje hufvudtiteln, utrikesdeparte-J. mentet, inträdde ett annat förhållande. Frih. Liljencrantz stora reduktionsplan s hade visserligen blifvit af statsutskottet asstyrkt, men utskottet hade dels föror-i dat en nedsättning af 20,009 rdr å detl: äldre anslaget till extra utgifter, dels tillft styrkt en skrifvelse till regeringen, med hemställan huruvida ej ministerstaterna skulle kunna reduceras. Ni känner redan den långa debatt, som härom uppstod, derunder h. exc. grefve Manderström visserligen ej motsatte sig den tillstyrkta skrifvelsen, men deremot öppet förklarade, att nedsättningen, hvilken, märk väl, rörde den äldre ordinarie staten, skulle, derest den af riksdagen antogs, blifva af honom betraktad såsom ett bevis på bristande förtroende, hvarefter han skulle veta att taga det steg, som heder och pligt af honom fordrade. Genom denna vigtiga förklaring ställde sig h. exc. på parlamentarisk grund, och man kan antaga, att i och med detta moment i våra förhandlingar det parlamentariska statsskicket blifvit hos oss uttryckligen stadfästadt. Äfven de statsutskottets ledamöter som påyrkat afprutningen, förklarade sig nu afstå från detta yrkande, om man ock beklagade, att h. exc. ställt i saken på denna spets, oaktadt hans politik blifvit i bestämda yttranden gillad. Frih. Liljencranta besegrade dock sina känslor af aktning m. m. för h. exc., då pligten manade honom att vara mycket s hushållsaktig med statens medel. Det var e ett ögonblick af ster spänning, när vote1 ringen skedde. Dess resultat blef, såsom t man känner, bifall till regeringens proposition; men anmärkningsvärdt var lIikväl,! att der fanns en minoritet af 71 rösterdl 0 t UN — —— IN IN ID IN AA Ft AA — — ——— — — — — — deremot. Det är svårt att säga, om flertalet af denna minoritet gjort för sig rätt klart hvad ett misstroendevotum här kom-2 mit att innebära, eller grefve Mander-JI ströms och kanske med honom hela wi-Js nistörens afgång. Visst är emellertid, att l frih. Liljencranta förstod det ganska vil, l likasom det är antagligt, att de, som utt tänkt detta ingrepp iden ordinarie staten, väl: kände sakens ömtåliga karakter, om f de också skyggade tillbaka för de kon-I seqvenser, som nu förelågo. cc. 1 Vadan danna illstommelsa till minisfer-äe