Göteborg den I April. Staden och Länet. Docenten Forssell tecknade, vid sin i Lördags afton hållna tredje föreläsning, först uppkomsten och utbildningen af Gustaf Wasas konungamakt, såsom utgångspunkten för hela ärhundradets utveckling, och öfvergick derefter till en framställning af svenska folkets politiska myndighet under denna konungamakt, uppvisade huru flera olika sormer af solkrepresentation under Gustaf Wasas och de första sönernas tid stodo på en gång bredvid hvarandra och påpekade slutligen det outbildade skick, hvaruti den egentliga riksdagen befann sig, då den fortfarande endast var en abnorm, olaglig och revolutionär företeelse, då den egentligen endast var ett bihang till Rådet och då den icke egde hvarken beskattningseller lagstistningsrätt, hvilka ännu tillhörde kommunerna. Århundradets senare hälft, sade derefter föreläs., karakteriserades åter af den stora reaktionen. Aristokratien och katholicismen reste sig ånyo vid konungamaktens förfall. Då tog hert. Carl konungamaktens, religionens och folkets frihet i försvar. Under den deraf uppväxande striden tjente sig Riksdagen upp till rang, heder och värdighet af den egentliga svenska folkrepresentationen, ställde de andra formerna af representation i skuggan och förökade sin egeu myndighet. Den upphörde att vara ett bihang till Rådet och fick derigenom en mera sjelfständig ställning; den upphörde att vara en abnormitet och vänjde sig vid att ingripa i alla Rikets vigtiga ärender, den beredde sig härigenom derpå till att så småningom i sig upptaga all kommunernas politiska befogenhet. I och med detsamma öfvergår den äfven till en allt tydligare utpreglad ståndsrepresentation. .