Vöteborg den 30 Mars. Staden och Länet. Nya Teatern. En kall, sjelfvisk fri tänkare, som klokt beräknar allt, och fö: hvilken menniskorna endast äro verktyg för utförandet af hans ärelystna planer samt denna karaktärs motsats, en man som utan beräkning oegennyttigt uppoffra allt för en stor id, för sina medmenniskors lycka, se der de båda hufvudfigurerna i skådespelet ,,Montjoye, af Octave Feuillet, hvilket uppfördes för första gån gen i går afton. Den mästerliga teckningen af dessa båda karakterer, deras konflikter, de slag som drabba egoisten, hvars hjertas ispansar slutligen smälter för den rena kärlekens glöd, hans försoning med det goda, allt detta bildar ett särdeles intresseväckande helt. För en svensk publik förefaller åtskilligt i detta stycke temmeligen fremmande, till exempel förhållandet mellan Montjoye och hans son, den besynnerliga hemligheten med modern till Montjoyes barn, m. m., men man bör ihogkomma att detta stycke är fransyskt, samt att det skildrar nutidens sociala lif i Frankrike. Till den stora succes detta skådespel erhållit i Paris bidrog äfven den omständigheten, att man i Montjoyes karaktersteckning trodde sig spåra en skildring af den nuvarande kejsaren, då deremot den ädle santasten Saladin skulle häntyda på — Garibaldi. För att ett skådespel af denna art skall framstå med behörig relief, erfordras dock ett omsorgsfullt utförande på alla händer. Detta var likväl ej händelsen i går, och erkännas måste att detta stycke kräfver stora dramatiska förmågor. De enda bland de uppträdande, som fullt tillfredsställande terglno sina respektive karakterer, voro herrar Osterberg Örn och Pulchaw i den gamle kassörens lilla; men vackra roll. Hr Forssberg, som framställde den ädla känslomenniskan Saladin, hade flera