des ännu åtskilliga talare anmäla sig. Detta gaf hr Hierta anledning att anmäla, att han hade röstat för utskottets förslag och att han hoppades, att majoriteten egde rätt att anses lika lifvad som minoriteten af önskan att försvara fosterlandet, hvarjemte han hade medfört den af hr Ridderstad åberopade tidningsartikeln (som stått i Aftonbladet för den 14 dennes) och anmärkte att hr Ridderstad, som hvar och en visste aldrig yttrade sig annat än efter sin öfvertygelse, likväl ade tagit ett oriktigt intryck af den ifrågavarande artikeln, emedan deri ej fanns ett ord af hvad hr Ridderstad trott sig hafva läst angående Rysslands afsigt att anfalla vestmakterna eller Sverge. Under detta anförande uppstod emellertid ett sorl i salen; och sedan talaren slutat, erinrade talmannen att diskussionen om denna fråga var slutad, men att det naturligtvis stod minoriteten fritt att afgifva reservationer. Hr Bergström uppsteg derefter och yttrade med häftighet vänd mot hr Hierta, att det måste vara minoritetens rätt att anmäla reservationer, men att majoriteten icke hade rätt att efter slutad diskussion ytterligare förstärka sina skäl, hvarföre talaren på det allvarligaste protesterade mot hr Hiertas uppträdande. Ett sorl af bifall följde talarens ord. Flere ledamöter anmälde sin peservation, bland hvilka voro: hrr Bovin, Magnell, Alströmer, Witt, Reuterkrona. Adlersparre, Rosenqvist, A. W. Nilsson, Rooth och Kjellson. Efter reservations-scenen öfvergick kammaren till dagordningen, då först föredrogs punkten 36 b), hvilken punkt, som föreslagit en skrifvelse till K. M:t, att endast sådana gevärsdelar skulle tillverkas vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, hvilka kunde användas till de nya gevären, afslogs, sedan statsrådet Thulstrup lemnat den upplysning, att meningen vore att endast tillverka gevärspipor m. m. tilldess frågan om det nya geväret blifvit slutligen afgjord, och sedan grefre Posse ansett. en sådan skrifvelse utgöra ett misstroendevotum. Det af regeringen begärda anslaget af 300,000 rår till förfärdigande af kopparpafroner hade at utskottet blifvit förordadt, hvaremot kammaren nedsatte anslaget till 175,000 rdr, hvaraf 50,000 må kunna användas till verkstäders anskaffande. Detta beslut föregicks af en längre diskussion, under hvilken hr Hierta upplyste, att ett enskildt bolag erbjudit sig att, mot all behöflig och önskad kontroll, leverera kopparpatroner, hvilka voro af god beskaffenhet. För den föreslagna summans beviljande talade hr Lindström, som ansåg, att staten i fråga om en sådan tillverkning som denna ej borde uteslutande bero af den enskilda företagsamheten. I samma syfte yttrade sig hr Björck och statsrådet Thulstrup, den förre anförande, att de enskilda fabrikerna kunde få anspråk på att bli sysselsatta antingen staten behöfde deras fabrikater eller ej, och den sednare att man i England, der dylika artiklar först tillverkats af enskilda, redan öfvergifvit denna princip. Grefve Posse yrkade att endast 100,000 rdr måtte anslås. För 175,000 rdr talade hrr v. Troil, de Maret, Carl Ifvarsson, Muren m. fl. . Behandlingen af utskottets förslag rörande fästningarne börjades sedermera. Resultatet af de långa öfverläggningarne blef, att utskottets förslag både i afseende på Carlsborg och Waxholm efter voteringar, i det förra med 108 röster mot 43 och i det sednare med 94 mot 43, afslogs.