Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 3

men — de repade sig dock straxt och gingo på med arbetet, som ej kunde få hindras deraf att byggmästaren afvikit. Bland den ankomna arbets. personalen, som allesammans visade sig skickliga i sitt fack, voro tvenne verkgesäller Arvidsson — för mureriet — och Persson — för snickeriet — hvilka genast tilltrodde sig leda och utföra arbetet; och till dessas heder kan anföras att de utförde sin sak så bra, att Ödsmåls nya kyrka länge kommer att vittna om deras utmärkta duglighet som kyrkobyggare; derom de ock erhöllo det bästa vitsord och rekommendation af pastor och byggnadskomitt. Ehuru Ödsmåls nya kyrka är af högst ovanlig och smakfull arkitektur, hvilken gör den till en af de vackraste på landsbygden, blef den fastställda ritningen så noggrannt förstådd och följd, att det torde sakna motstycke, åtminstone på landet, der man vanligtvis i en eller annan del afviker från ritningen, och kanske dersenom förfuskar den arkitektoniska skönheten, för besparingen af några hundra eller tusen rdr. Ett nufvudsakligt skäl hvarför ritningen här blef sä noggrannt följd, äfven i sina minsta detaljer — och hvilket måhända ej skett om man haft byggmästare — var att man ej gerna ville låta entreprenörens borgensmän få något , hål att krypa iDet var annars icke utan attstarka försök gjordes för afvikelse från ritningen, ichy att nämnde bornsmän nedsände en arkitekt, som försökte intala yggnadskomiteen att i åtskilligt afvika från ritningen, hvarigenom ett par tusen rår skulle inbesparas; men komitcen var slugare än så, och aktade sig visligen för den utlagda snaran. Då bemälde arkitekt gjorde mine af att qvarstanna och Å borgensmännens vägnar öfvertaga ledningen af arbetet, blef myteri i lägret, så att hela byggnadspersonalen morgonen efter icke som vanligt gick i arbetet då ,,spektoren ringt samman, utan i stället rustade sig till afre När detta rapporterades för den nye chefen, fann han för godt att sjel senast bege sig af, på det arbetet icke skulle afstanna; och lugnade sig då genast de upproriske samt fortsatte arbetat. Nämnde borgensmän sluppo ock ganska lindrigt från saken, och hade icke byggmästaren fått lyfta kott, hade de undgått ill ,kläm; ty med ansvaret under vissa år för kyrns bestånd, derför de ej blifvit befriade, är ej rligt: den står nog. De skulle egentligen fåt punga ut med 1,620 rdr; men församlingen var nog gentil att låta dem slippa med 850 rdr. På samma gång ins. tillerkänner ofvannämnde Arvidsson och Persson, såsom kyrkobyggnadsföreståndare, såväl som öfrige byggnådsmanskapet, den största och rättvisaste heder för sin väl utförda kyrkobyggnad i Ödsmål, kan ins. ej underlåta omnämna äfven 3:ne andra personer, som inlagt mycken förtjenst om denna kyrkobyggnad. Desse äro herr kyrkoherden S. A. Schiller, nämndemannen Amund Andersson i Byhn och byggnadsinspektoren Herman Johansson i Berg, af hvilka de två förstnämnde, men isynnerhet Amund Andersson. kunna nära nog sägas hafva ensamt byggt kyrkan, hvad kostnaden eller utgifterna beträfkar; ehuru församlingen hade en bra byggnadskassa var denna dock utlånad inom församlingen, och i nuvarande svåra penningtider kunde högst få aj lånhafvarne inbetala något. Det var också först sedan kyrkan blifvit uppförd och afsynad som första uttaxeringen skedde af 100 rdr på hemman, hvilka till stor del ännu icke influtit; och hade icke församl. varit nog lycklig att inom sitt sköte ega Amund Andersson i Byhn till kassör, så hade der visst kommit att stå der vackert! Han är det som måst bestrida utgifterna i allt, göra resor hit och dit för att anskaffa materialier och bära omsorg om allt. Väl understöddes han häri kraftigt af församlingens kyrkoherde, som varit outtröttlig i omsorgen om denna tempelbyggnad och äfven rskjutit kontanter, så långt han kunnat, samt på sin lott visst icke haft den lättaste delen; men det hufvudsakligaste har dock hvilat på A. Andersson. — Arbetsinspektoren Herman Johansson har ock på ett förtjenstfullt sätt utfört sin befattning, hvilket likväl icke vill säga detsamma som att det skedt till allmän belåtenhet bland de arbetsskyldige; ty det är klart att i hvarje bikupa finnas bland de trefne arbetsbien åtskilliga ,drönare; och när ett sådant allmänt uppdrag skal utföras på ett rätt sätt, faller det icke alltid den enskilte individen (drönaren) i smaken, hvarpå naturligtvis ej får göras afseende. Att icke släpp: efter tyglarne mer för den ene än den andre, utar med sträng noggranhet tillhålla enhvar, äfver .drönarne, att göra sin skyldighet, deri ligger för jensten; och såvidt denna kunnat förenas mec humanitt och billighet, har Herman Johansson förstått att tillämpa det. Nyttan af en sträng och god ordning inses och erkännes icke alltid genast det är först efteråt man medger detta. — Men, icke nog med att desse trenne personer måst bära hela omsorgen om kyrkobyggnaden, de ha och fått bära , hundhufvudet för allt; ty tacksamhe (hvaraf de väl annars kunde ha gjort sig förtjente) kommer sällan i fråga, der den är som mes förtjent. Gör man något godt i stort, må mar icke vänta sig tacksamhet dertör, utan erinra sig ordspråket att: ,,Otack är verldens lönf. Inland 12j 1867. . F.