Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 3

1191 UNC llplln: hatat —EE AR RENEE RE EE (Insändt.) Uti IIandelstidningen Ai 68 förekomma åtskilliga anmärkningar mot härvarande högre Elementar-läroverk, hvilka jag af aktning för allmänheten anser mig böra besvara. Först anmärkes mot undervisningen i modersmålet, att Norges och Danmarks litteratur samt talöfningar blifvit, i strid mot lagens föreskrift, försummade. Väl kunde jag åtnöja mig med det svaret, att hithörande föreskrifter gälla till ,hufvudsaflig, ej ovilkorlig efterrättelse samt att de vid åtminstone ganska många läroverk anses alls icke eller till blott ringa del kunna uppfyllas. Men då detta mera vore en undflykt än ett försvar, vill jag meddela, att uti ifrågavarande klasser under omkring 60 timmar på året, af hvilka mera än hälften måste anslås åt skriföfningar, bör medhinnas: läsning af svenska attare, jemte någon Litteraturhistoria, samt utläggning; läsning af norsk och dansk litteratur; anvisning i afseende på disposition af krior; genomgående af lärjungarnes uppsatser, samt talöfningar. IIuru kan väl väntas, att alla dessa fordringar skola på tillfredsställande sätt uppfyllas, isynnerhet då till en början äfven satslära behöfver repeteras? Dock vill jag nämna, att vederbörande lärare, utan att på långt när hafva tagit i förvar alla uppsatser på de ämnen, hvilka vid talöfningar afhandlats, har för mig uppvisat nära 40 sådana, samlade under något öfver tre år. Ännu flera talöfningar hafva förekommit; hvarjemte stundom ,,föredrag blifvit hållna. Den anmärkningen, att icke hvart tredje år en etenskaplig uppsats jemte årsredovisningen blift utgifven, torde föga intressera allmänheten. Emellertid må nämnas, att jag båda åren 1862 (vid läroverkets invigning) och 1863 författade uppsatser, och äfven 15866 hade samma afsigt. Men då jag det året erhöll resestipendium och reseberättelsen plägar bifogas följande årets redovisning, ansåg jag olämpligt att åter tvenne år efter hvarandra, eller 4 gånger under 6 är, låta på läroverkets bekostnad trycka särskilta uppsatser; och blef denna min åsigt af vederbörande godkänd. Vid den tiden anade jag dock icke att min resa till följe af oförutsedda händelser skulle komma att uppskjutas. Uppgisten att en viss lärare ,.sällan eller rättare sagdt aldrig hemma korrigerar lärjungarnes scripta, utan dertill använder en del af undervisningstiden, är, såvidt jag kunnat inhemta, oriktig och beror möjligen derpå att åt genomgående af scripta med rätta egnas god tid. Om någon enstaka försummelse i nämnda afseende förekommit, har sådant skett och kan ju äfven ske utan min vetskap. Någon vana, tror jag mig kunna påstå, att det icke är. Min fordran, att lärjunge, som önskar begagna dansundervisning, skall hos mig derom göra anmälan, är föranledd af förhållanden, som i en större stad lätteligen kunna tänkas, utan att här närmare utredas. Såvidt jag minnes, har jag blott en gång, för några år sedan, Jagt hinder i vägen för denna undervisning. Vid utlåning af böcker fordras, enligt lagens föreskrift, för personer utom läroverket endast godkänd säkerhet; men för lärjunge deremot någon lärares både begäran och ansvar; anmärkningen härvid torde då icke kräfva något svar. Likaså de meddelade (och i vissa afseenden felaktiga) rättelserna uti sista årsberättelsen. Skulle dock afsigten med dessa vara en insinuation mot berättelsens ärlighet (och någon annan afsigt är det verkligen svårt att utfinna), tillbakavisar jag densamma, såsom ett skamligt och obefogadt försök att kasta skugga på min karakter. Men om nu det, som hittills blifvit vidrördt, varit dels rentaf grundlöst, dels ganska obetydligt, torde allmänheten döma annorlunda om det påpekade missbruket af kroppsaga. Till en början vill jag icke söka dölja, att sådant stundom förekommit. Men då samtliga öfriga lärare, med ett par undantag, blifvit fritagne från detta fel, och missbruket dels varit mera sällsynt, dels nästan utan undantag af i och för sig ganska ringa betydenhet, lärer skäl icke förefinnas till allvarligare betänkligheter, isynnerhet då jag, utan fruktan för att vederläggas, kan säga, att, såvidt på mig omedelbarligen och personligen berott, kroppsaga dels alldeles borttagits, dels blifvit reducerad till en ringa bråkdel af den, som blott för få år sedan användes; likasom äfven att förhållandet dermed på det hela år för år förbättrats, samt att klagomål hos mig icke på rätt lång tid blifvit anförda. Då nu lagen säger, att felaktigheter skola antingen af rektor rättas eller ,,efter omständigheterna hos Eforus anmälas, och jag har goda skäl att anse mina bemödanden uti ifrågavarande afseende icke hafva varit fruktlösa, tror jag icke, att jag, genom att välja lagens först nämnda alternativ, gjort mig skyldig till någon pligtförsummelse. Åsigterna kunna väl vara elika, och ämnet är grannlaga, men för min del tror jag, att det afsedda ändamålet lämpligast och mest till läroverkets sanna fördel vinnes genom en lugn och jemn verksamhet, under det att utomordentliga åtgärder må tillgripas, först då omständigheterna sådant föranleda. Jag vill blott tillägga, att då undervisning meddelas uti mera än 20 läsrum, fördelade på 4 våningar samt till och med uti olika byggnader, rektor, som äfven har sin undervisningsskyldighet, icke kan personligen och omedelbarligen öfvervaka eller, utan tillgripande af förhatliga och demoraliserande medel, få veta allt, hvad som tilldrager sig, samt att anförda klagomål af mig aldrig illa upptagits, utan alltid samvetsgrannt pröfvats och efter bästa insigt beifrats. Öfverlåtande åt den tänkande allmänheten att pröfva nu omnämnda förhällanden, ville jag, enär jag icke kan förbinda mig att besvara insända artiklar, derest flera sådana skulle framkomma, sluta med den anhållan, att de, hvilka verkligen vilja bilda sig ett omdöme om läroverket och sättet, hvarpå det handhafves, måtte genom besök derstädes skaffa sig en sannare kännedom derom än den, som kan vinnas genom en insänd artikel eller — torde någon kanske vilja tillägga — genom ett svar deruppå utaf Läroverkets rektor. Göteborg d. 27 Mars 1867. a —— (Insändt )