strid befann Seipio sig sastbunden i polisens våld, och trenne man öfvertogo nu hans bevakning. Äfven hans syster, som utvecklat en sådan energi under striden, blef tillsvidare äfven bunden, och den konstapel, som hon varit nära att strypa, öfvertog frivilligt hennes bevakning. Den åtföljande, högre tjenstemannen, som hitintills hade stannat hos den beridna patrullen, ansåg det emellertid lämpligt att sedermera anställa ett förhör med Corona, och man tillsade honom således att qvarstanna på gården och ej göra något vidare flyktförsök, till dess han blifvit förhörd. Han fogade sig äfven derefter, ty han insåg att han ej kunde komma undan. Innan han vore i stånd att klättra öfver en af de höga inhägnaderna, kunde han tio gånger hinna blifva gripen; men om han förhöll sig stilla, så hvad kunde man väl göra honom? Han hade ju ej ingripit utan blott visat den derjemte tvifvelaktiga afsigten dertill, och endast detta kunde ingalunda vara straffvärdt. — Se så, sennor Aguila, sade nu tjenstemannen, som gick sram till Rafael, — nu är allt i ordning, och af grannarne ha vi ingenting att besara, ty äfven om de örut hade ämnat bistå den der karlen, — Santa Maria huru skurken ser ut —, å akta de sig nu att öppet uppträda mot polisen. Få bland dem ha ett rent samste, och om de ej tvingas dertill, så afvålla, de sig helst ifrån en beröring med Sss. — Vi kunna nu således skrida till en undersökning af huset? frågade Rafael. — Med största nöje, ljöd svaret, — beraka emellertid fångarne noga och för dem