och kunde inom några ögonblick hopp: ned på den inre gården. Då hördes framför och bakom huset di smattrande hofslagen af framilande ryttare af hvilka en trupp gjorde halt framfö huset, medan en annan besatte den lilla bakom corral belägna sidogatan. Grannarne förblefvo sittande qvar upp på inhägnaden samt sprungo ej ned pi gården, och Ratael märkte huru den sprät tige mulatten visade lust att sluta sig til dem, ty han skyndade till närmaste in hägnad och gjorde en rörelse för att klättr öfver den, då den unge peruanaren träddhonom i vägen. Hans biträde hos qvinnan behöldes ej längre; den ene konsta peln hade med den jernbeslagna kolfver af sin revolver gifvit henne ett slag mo venstra tinningen, så att hon nedföll på knä, och de hade äfven öfvermannat mulatten. Med böjd revolver bad Rafael nu den elegante negern att dröja, tilldess man fått göra hans närmare bekantskap, och Corona, som hyste en utomordentlig respekt för eldvapen, släppte bestört omhägnaden och frågade blott hvad man ville honom. Han hade endast hört larm på gården och trott att hans vän Scipio blifvit öfverfallen af röfvare; derför hade han skyndat honom till hjelp. Om han hade kunnat ana att polisen deltog deruti, skulle det aldrig hafva fallit honom in attträda mellan. Rafael svarade honom ej ett ord. — Från båda sidor inträdde nu afsuttna genslarmer på gården, medan fyra af dem höllo huset besatt, och tvenne, med spända karbiner, fattade posto vid husets dörr, och efter en kort, eburu ännu förtviflad,