Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1867, sida 3

Blandade ämne Den ryska kaviaren. Från Kaspiska hafvet, ur de i detsamma utmyanande floderna Wolga och Ural, kommer denna läckerhet, som i Ryssland utgör allmänhetens vanliga tastlagsspis och hos oss betalas med ända till 7 å S rår 64. De uralska kosackernas hufvudsakliga sysse är fiske, och det är i synnerhet ,.storstören och .stören man fångar. Storstö an kan väga ända till 10 , med en längd af 5 til. o fot; de största störarne kunna våga 200 ?. Af de seduaste kostar ett pud (omkring 40 74) 12 rubel Tre gänge. om året hålles storsiske, först i Januari, då tiskarne huggas med harpuner, derpå i Maj, dä de i oerhörda skaror, begifva sig från hafvet upp i strömmarne, der de fångas med nät. Höstfisket är af föga betydelse, enär då blott barbfiskar och malar eller ännu mindre fiskar blifva få ngade. En vägande 10 , gifver omkring 2 Cr r eiler kaviar. Dock anses romen af denna fisk, till följd af det myckna sega slemmet, för den sämsta, hvaremot en stör om 2 CC: kan innehålia 40 6L. rom. All färsk rom ren derigenom at: man med händerna sakta pressar honom genom ett fint, u ndt nät eller en grof sikt, och enär han osaltad skulle vid varmare väderlek fö Ä så brukar man härvid blanda något salt till 1. om. Till hvarje pud tager man om vintern ungefär 1 (å. sallt och vid höstfisket halftannat. Rom af ,sewrug er störens föga efter i godhet och blifver äfven vid Wolga blandad med störrommen. Deremot kan han vid Ural icke erhållas annorlunda än saltad, och står derför mycket lägre i pris, hvartil! också denna sisks ofantiga talrikhet bidrager. Salt kaviar bereder man vid Ural på tre olika sätt. Härom berättas sålunda: ,Den sämsta sorten är den vanliga pajusnaja ikra (pressad kaviar). srarest rommen är renad blott från de gröfsta fibrerna och blandad med ungefär 2 7. salt på udet; den utbredes på mattor och torkas i solen, warpå man slutligen trampar honom tillsammans med fötterna. En bättre sort är den korniga kaviaren — sernistaja ikra — men hvilken är s deles hårdt saltad. Den renade rommen omrör väl i långa tråg. med s till 10 7Z. salt på pudet, varpå man skakar honom öfver käppar eller fina nät, tills han fått afdrypa och hoptorka; han presras sedermera på fat. Denna kaviar är allmogens vanliga sastlagsmat. Dev renaste och bästa sorten, hvilken synes bestå af hela korn, är den, som efter sin beredning får namn af mescheschnaja ikra. Långa, smala kar af starkt linne fyllas till välften med färsk rom och deröfver gjuies ända till randen en stark saltlake, som längsamt får sippra igenom, De emellan stänger upphängda åckarne blifva nu dugtiz urvridna, och sedan rommen har blifvit lemnac tio eller tolf timmar att torka i säckarne, så trampar man honom i fat. )enna kaviar står högt i pris. Ryssarne anse honom för öfrigt icke rätt smaklig, om han är öfver åtta dagar gammal. Romkornet är hör of en orinär ärts storlek, helt och hållet klart och genomskinligt, med en liten gråaktig, halft genomskinlig fläck på ena sidan. Denna kaviar blir försigtigt sammanrörd med litet fint salt, utan att kornen krossas, och ätes redan efter några dagar. Denna färska, föga saltade kaviar är vida smakligare än den finaste och fetaste norska sill och saknas aldrig på förmögna ryssars frukostbord. Den kaviar, som kommer till oss, är af långt ringare välsmak och värde och måste ändå dyrt betalas. Reformatoriska rörelser i Mexico och Ostindien. Danska -Almindelig Kirlketidende innehåller följande ur utländska kyrkliga blad hemtade uppgifter: I Mexico ar visat sig en egendomlig reformatoris rigtning bland landets presterskap; de, som tillhöra dennanya rigtning, törkasta bilddyrkan, jungfru as i jande, transsubstantiatio: 8 elibatet. Öfver 100 prester hafva antagit dessa nya grundsatser, men äfven bland lekmännen vår en dylik rörelse och en lust att lära känna bibeln. — Från Ostindien meddelas, att det är ett demotsägligt factum. att en stor förändring försigår bland massan af befolkningen, att ka senlet icke längre har samma betyselse och aktning som förr samt att bland sjelfv hinduerna bilda s reformerade religiösa samfun , hvilka, utan att vilja öfvergå till kristendomen, öfvergifva hedenlomens värsta läror och antaga den theismen. Man ser numera äfven ofta enkor gifta om 2, och i Puna hafva brahminerna förklarat detta 5 r tillåtligt. Skolväsendet sprides också ständigt 5 iftermålet och alltmera.