Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1867, sida 1

QAMAO A —ö— Bref. (Från IIand.-Tidn:s korrespondent.) Upsala d. 6 Mars. Genom ett till vetenskaper nas idkare och vårdare, beskyddare, gyanare och vänner utgifvet program inbjuder rector magnificus så qvaficerade personer att afhöra den föreläsving öfver ,,Poesicns och konstens förhållande till ett folks hiskorial, hvarmed den i Januari månad utnämnde professor Nyblom tillträder sitt embete. I programmet redogöres för MAsthetikens öden vid vårt vniversitet, och förösigt vilja vi låna något litet ur iv!edningen af programmet rörande ämnet i fråga. ,En ZEsthetisk profession är ej gammal vid något universitet, ehuru redan Plato lade den första grunden till en vetenskaplig ÄUsthetik genom antydningen af dess grundid6 och princip, och Aristoteles började de mera speciella forskningarne gerom ett närmare betrahiande af den grekiska pocsien, isynuerhet med afseende på dess högsta form, tragedien, och försökte ati ang..va, om ej dess egentliga inre väsende, åtminstone dess teknik. Ännu temligen nära intill våra dagar betraktade Lessing 2wistoteles såsom en ZEsthetikens Euclides och vördade hans poetik nästan såsom konstens symboliska bok. Från medlet af det sednast förflutna ärhundradet började konst-lärans utbildning, men många hafva under denna tid bestridt och bestrida ännu möjligheten af den vetenskap, hvilken man sedan Baumgartens tid vanligen utmärkt med det af honom uppfunna namnet Msthetil, eller åtminstone betviflat dess praktissa vårde. Men säsom Grubbe yctrav i sitt prog am vid At terboms instailation: , utan att ingå i en djupare undersökning håraf kunna vi lätt öfvertyga oss härom, att den vetenskapliga reflexionen öfver det sköna och konsten utgör en visendtlig beståndsdel af den intellektuella bildningen och att den, en gång börjad. ald ig kan eller bör hömmas i sin foitgående utveckling. Linge omfattade vid universiteten filologien de Asthetiska undersöknin Jarne, hvarför ock läraren i den romerska litteraturen fick namn af lärare i vältaligheton och skaldekonsten. Men i den mån hvarje folk erhöll sin vitterhet, blef det omöjligt för läraren i romerska kitteraturen att omfatta det Msthetiska liroämnet i hela dess v.dd. Hvad specielt vårt universitet beträffar, så gjorde 1755 dåvarande kanslern en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t, att en särskild person (akademiebibliothekarien) skulle åläggas att ,,vid hvarje bibliotheks öppning! hålla en föreläsning i , vitterhet, hvilket också bifölls den S Mars, och från denna dag räknad har bibliothekarien haft säte och stämma i fil. fakulteten lika med öfriga professorer. (Nu eger han det i consistorium academicum majus). Sedan föreslogs längre fram att bibliothekarietjeneten skulle skiljas från professuren, nen i ett ansörande af konsistorivm till kanslern beklagar man sig öfver att detta är omöjligt, emedan 1828 års bokslut visade ett öfverskott af blott 1331 rdr 3S sk. 5 rst. b:ko, och ,,eger akademien inga utvägar att aflöna en professor i astlletik. Emellertid föreslogs, att en yngre akademisk lärare, helst en filosofiska fakultetens adju ct, skulle ,, emot skäligt arvode bestrida de sthetiska föreläsningarne och examina. Ar 1834 fördelades de 8550 rdr b:ko, som blifvit vid föregående riksdag beviijade, så, att 1200 rdr b:ko anslogos till en profession i modern litteratur och sesthetik, men ej förrän 2 år derefter blef der ordinarie lärare på platsen. De som varit innehafvare dels såsom ordinarie och dels som tillförordnade äro: från 1533 den 28 Sept. adjunkten Schröder (t. f.); den 28 Okt. 1554 adjunkten Sellen (t. f.), och hade dessa begge 600 b:ko i arfvode. 1835 utnämndes ,, Blommornas skald till den förste ordinarie wstheti-ke professor. Atterboms efterträdare blef d. v. extra ord. professoren i modern litteratur Böttiger, hvilken dock flyttade öfver till den nya lärostolen i ny-europeisk linguistik och modern litteratur, hvarpå 1859 professoren Malmström, efter att S år under Atterboms sjukdom förestått, slutligen hamnade på den zesthetiska lärostolen. Och nu har i dag doktor Nyblor tagit i besittning den plats, om hvilken rektorn yttrar i sitt program, att ,,en ung skald må väl tveka, då han intager den stol, der sådana män sutit före horom. IIan ihågkommer måhända Tegnårs ord till Atterbom vid dennes inträde i svenska akademien: ,,Sitt