Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 1

— Åh, sade karlen, belåten med der fördelaktiga handeln, -— det gör ingenting Om ni betalar genast, så kan hon gerns vara qvar här ett par dagar, men derefter beräknar jag utfodringskostnad, ty jag kan inte fordra henne för ingenting. — Så länge skall det inte dröja, sade Rafael, i det han framtog summan ur sir börs och uppräknade den i blanka guldstycken till den lystne mulatten. Derefter helsade de artigt de båda syskonen, begåfvo sig tillbaka genom huset, utan att uppeh? la sig ett ögenblick eller se sig om, uppnådde sina hästar, satte sig upp och trafvade genom gatan till hufvudvägen, hvilken de snart uppnådde. — Det var en mindre treflig visit, sade Bertrand, då de befunna sig utom husens område. — Jag har inte märkt det minsta ovanliga derinne, och ej heller någonting misstänkt. — Jag har åtminstone gjort ett fynd, sade Rafael, och såg sig omkring att de ej bespejades; — men vägen var menniskotom, oeh endast en trupp åsnedrifvare syntes på afstånd rikta kosan mot staden, — och dervid visade har Bertrand det halfva sigillet, som han hade hittat i smutsen utanför huset. — Är. det allt? frågale fransmannen torrt. — Huru har sigillet kanmit dit? återtog Rafael. — Här i Peri, likasom i alla tropiska länder, begagnas aldrig lack till att försegla bref. På flea ställen i Europa emottaga postkontorn icke bref till tropikerna ifall de äro förseglade med lack, emedan de sammanklibbas i postpåsarne med andra bref och slita sönder dem.