Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 1

mulattens syster från staden. Hon var en knotig, högvext qvinna med en fräck, djerblick och utpräglade etiopiska anletsdrag samt äfven märkbart mörkare än brodern. Hon var endast iklädd kjortel och linne samt bar en bjert färgad, synbarligen ny sidenduk, bunden likt en turban omkring hufvudet, samt en oäkta kedja med brokiga stenar. Hon tycktes taga en liflig del i handeln samt understödde ifrigt sin breder. Priset var verkligen oförskämdt, och mulatten hade hitintills slagit af helt obetydligt. — Vi äro inga åsnor, sade Bertrand på fransyska till Rafael, — och vi afbryta handeln; vi ha nu sett hvad vi vilja se, eller snarare ej sett, och kunna låta honom behålla kon. — Nej, svarade Rafael, — jag måste hafva en förevändning för att återkomma hit; hvad gör ett par dollars? — köp kon — Gerna för mig, brummade Bertrand — Men du måste hafra rycket penga för att köpa boskap till ett dylikt pris Låt mig åtminstone försöka, om han inte låter pruta med sig. Om vi låtsa gå, så ger han nog efter. Sålänge de båda hvita samtalade med hvarandra på det fremmande språket, betraktades de misstroget af de båda syskonen. Men Bertrand upptog nu åter handeln och lyckades verkligen afpruta ännv tio dollars. Dermed afslöts köpet. — Och när tänker ni låta hemta henne! frågade mulatten. — Jag vet icke, sade Rafael, — om jag hinner det i dag; vi betala kontant, mer ni måste fodra djuret tills i morgon.