Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 2

sannolikhet gätt förgäfves och mäste derjemte köpa en ko, som han ej visste huru han skulle använda. De förbigående och grannarne egnade honom emellertid en synnerlig uppmärksamhet och tröttnade ej att stirra på honom, — ty hvad ville den hvite bland dem? — till dess slutligen en qvinna gick utför gatan och omtalade att de båda fremlingarne hade kommit hit för att köpa en ko. Derigenom förlorade han allt intresse, och man brydde sig ej vidare om honom -— endast de på gatan kringsvärmade barnen förlorade honom ej ur sigte, stirrade på honom, hviskade till hvaranlra samt skrattade högt, efterhärmande bakom hans rygg hans ställning, hvaråt le närstående qvinnorna skrattade. Slutigen tröttnade de äfven dervid, och insen brydde sig mera om honom. Nu kom gumman ut i dörren och stjelpte it sitt skulämbar med en sådan häftighet, ut det smutsiga vattnet stänkte nästan inda fram till honom, och hästarne uppyftade sina hufvuden. Den qvalmiga ånsan från smutsvattnet var ingalunda belaglig, och Rafael, som stod just emot vinden, lemmade sin plats för att heldre så af och an framför huset. Då han gick öfver det våta stället, finglades hans blick af ett eldrödt föremål, om genom vattnet blifvit renadt från lamm; det var synbarligen ett brefsigill, ch medan Rafael gick vidare, började an fundera huru detta hade kommit i lenna koja. (For ss.)