Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 2

att han ej kunde vinna hennes förtroende och snarare äfventyrade att förderfva allt. Hvilken märkvärdigt djup bas gumman hade; det lät alldeles som talade hon ur en tunna! — Och emellertid stod Rafael derute hos hästarne under fikonträdet. Gumman hade emellertid företagit sig några husliga bestyr, Ett ämbar med just icke välluktande skulor, som stod inne i huset, torde hafva förefallit henne mindre passande, då hon hade en hvit caballero till gäst. Ilon tog ämbaret, bar ut det på gatan och tömde det utan vidare omständigheter framför dörren. Dervid varseblef hen Rafael, och då hon kom tillbaka in, frågade hon sin gäst hvem fremlingen derute var. Un vän till mig, som äfven har en hacienda, och som är den egentlige köparen till kon. Men som han inte förstår sig på boskapshandel, har han tagit mig med sig, svarade Bertrand. — Och hvarför kommer han inte in? — Tack, sennorita, men hästarne kunde ställa till en olycka, ty det är så många barn ute på gatan, och den ena hästen slår. Gumman nickade blott med hufvudet och samtalet afbröts här af sonen sjelf, som tillfölje af hornsignalen infann sig för att höra hvad man ville honom. Det undföll icke Bertrand att han sörskräcktes, då han varseblef en hvit inne i huset, och han stannade likasom tvehågsen på tröskeln. Hans synbara misstroende skingrades ej ens genom den förklariug, som mormodern gaf honom angående besöket. — Och hvem har sagt er adtt jag har kor till salu? frågade han dystert, i det nan skarpt fixerade Bertrand.