Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1867, sida 3

poliskonstapel, för hvilken hon omtalade hva ntraktamente hon fått, hrarpå han bad henne a -göra anmälan derom i vakten, men ho ämde att gå dit och gick istället till dokto kurerade henne för åkomman. Vid källaren hade hon der sett rusiga karlar. v! Poliskonstäparne 2 2 amovcry Och 28 Lars gom, som varit stationerade der nämnde hus ä beläget, intjgade, att det 8. k. konditoriet i käl lafen är en krog af sämsso slaget, och att grå och slagsmäl der ofta förefallit, så att de åtskil liga gånger blifvit tillkallade för att afstyra så dant. Flera personer hade klagat öfver att d der blifvit misshandlade. Många af gästerna vor saf den sämsta arbetarebefolkningen, deribland ål ven barackhjon. Ä Resultatet af undersökningen plef att protokolls utdrag öfver undersökningen skulle insändas til magistraten, för vidtaganåe af den åtgärd, hvar till bränvinsförordningen kan föranleda. — Mordbrandsanläggningen natten till den 2 Febr. å vinden i gårdsbyggnaden till muraren O Jakobssons egendom vid Mellangatan i Vestrs Haga var i Thorsdags ånyo föremål för undersök ning i poliskammaren, då muraren Andersson som återigen blifvit inkallad, var tillstädes, mer en jungfru Carolina Carlssen hade icke efter kal: lelse infunnit sig. Anderssons hustru, hvilken till: sades vid förra förhöret, att hon nu äfven skulle närvara, afhördes icke heller. Aklag. företedde en af bolaget Skandias härvarande agent aflemnad specifik förteckning å Anderssons lösören, hvilken han inlemnat vid assuransens erhållande i Oktober månad förlidet år, då han inflyttade i nämnde gårdsbyggnad. Slut summan å denna förteckning uppgick till 972 rdr Då försäkring beviljats honom å 800 rdr, hade således värdet blifvit nedsatt med 172 rdr. Andersson uppgat på fråga, att han väcktes be. rörde natt genom ringning med larmklockan i brandhuset, dervid han steg upp och sedan han inhemtat, att eldsvådan var vid Husargatan, begaf han sig dit. Han dröjde der och hos en bekant vid Pilgatan 3 eller högst 1 timma, hvarefter han återvände hem. Hvarken eld eller rök bemärktes vid hans hemkomst i huset. Hustrun låg, och Ijuset, som stod å skänken invid sängen, brann ännu. Han gick till sängs, släckte ljuset och semnade. Ungefär !, timma härefter vaknade han genom hårda slag å dörren. Det var i samma hus boende målaregesällen Carlsson, som underrättade om att eld anlagts å vinden. Andersson skyndade dit med vatten i en balja. Han och Carlsson, som äfven hemtat vatten från sitt kök, släckte elden. Den af åklag. nu aflemnade förteckning å Anderssons lösören hade, efter en uppsats af honom, skrifvits af en murare Bergqvist, som på begäran af Anderson äfven derunder tecknat hans namn, enär Andersson vore föga skrifkunnig. Husegaren Jakobsson upplyste, att murbruk af lera och några kakel vid trossbotten omgifvit skorstenspipan till 15 tum. Vid anställd undersökning befanns icke någon bristfällighet å densamma, hvarför elden icke kunnat uppkomma derifr Några hytvelspånor hade icke legat derinvid när anläggningen af elden upptäcktes. Den förut omnämnda sprickan i Anderssons rum var 8 tum från kakelugnen, vid taket. Det syntes, att elden bränt i trossbotten nedifrån uppåt, men å nämnde tak var ingenting deraf synligt. Sprickan var så stor som hans finger, så att ett ljus kunde deri införas. Andersson anmärkte härvid, att sprickan icke varit tillräckligt stor för ett ljus införande i densamma. Något golf fanns icke å vinden, utan låg trossbotten öppen. Fyllningen deri ofvanpå Anåran lägenhet utgjordes af sågspån och hyfvelspånor. För hustru Anderssons och Carolina Carlssons hörande uppsköts målet till den 28 dennes, då Andersson och Jakobsson äfven skola vara tillstädes. — En vådlig öfversittare. Den förut omnämnde manspersonen Abraham Johan Carlsson, som är boende i Ahlbostaden, men häktad för det han illa slagit spanande poliskonstapeln Engqvist med en sodavattensflaska i ansigtet, hvarjemte Carlsson är angifven att ha misshandlat sin hustru, var i går inställd hos poliskammaren för ransaknings undergående, då han i nyktert tillstånd var något mera stillsam än han visade sig vid förra rättegångstillfället. Carlsson tillstod, att han med flaskan slagit Engqvist, men förklarade att denne sjelf varit orsaken härtill, enär han först skuffat Carlsson. Detta är redan vederlagt af vittnet S. Nilsson, som intygat, att Engqvist endast begärt en pris snus, dervid Carlsson straxt tagit upp flaskan och härmed tilldela honom tvenne slag under yttrande: ,här ska du få snus. I afseende å Carlssons beteende mot sin hustru upplyste vittnen, om huru denne vildsinte man lefvat i sitt hem, dervid hustrun ibland måst fly, för att undgå hans grymma behandling och hotelser. En gång i Sept. månad måste ordningsmannen Lindell låta vakta honom, enär han var så oregerlig, att man befarade det han skulle mörda hustrun. Vid ett annat tillfälle skuffade han henne i sängen och sade sig vilja basa henne. Sådane uppträden af misshandling och hotelser hade ofta förekommit, men han var icke alltid lika vildsindt. En dag slipade han en stor tälgknif och tvang sedermera hustrun att linda trasor om densamma, så att han skulle kunna ha knifven i fickan. Med denna hade han försedt sig för att gå ut och mörda. Ofta hotade han med att begagna sådant vapen. Carlssen ville icke vidgå att han våldfört sig mot hustrun mera än en gång, då han skuffat henne. Hvad vittnena i öfrigt berättat mindes han ej, ty han hade då varit rusig. Vittnena deremot påstodo, att han icke varit värre drucken än han väl kunde erinra sig hvad som passerat vid dessa tilldragelser. . Den vidare ransakningen öfverlemnades till vederbörlige domstolar, och skulle Carlsson, som vigat sig vara en högst vådlig person, qvarstar na i cellfängelset. (Från Söderhamn.) Öppnande af annan persons bref. Från Söderhamn skrefs den 16 dennes: Läderhandlaren C. S. Johannesson hade i Måndags till rådhusrätten 13 Inctärmma mar AFfaln n T F S; UArA