Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1867, sida 2

Jutarbeta ett sammandrag r sina inkomster och sutgifster, Kvaraf inhemtas att inkomsterna uppgått till 416,887 rår 54 öre, deraf utom statens och stadens bidrag, h största beloppet erhållits iljettför: n 30,681: Bland I genom biljettförsäljning, neuil. 136,68 d öfriga inkomstposter märkas förötrigt ketalogför sFljning 5,385: 78, försålda invemarier 11, 166: 68, ) räntor bög: 30 0. 8. v. — Utgifterna hafva o sätt till 421,468: 73, deraf för byggnadematerialior 15.312. 94, erhotelkner 86, 120: 37, inredning och dekoration 73,570: 03, arppåen till vaktbetjents 34,135: 51, transporter 27,490: 52; arvoden 47522: 31 o. s. v. Såsom häraf synes uppstår en brist af 1.40118. hvartill kommer obetalda räkninga 7,192: 31, således sammanlagdt 18,593: 43. Till fyllande af denna brist finnas resterande hyresmedel, byråinventarier, fordringar af pariserexpositionen samt osålda inventarier, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 7,900, hvadan återstår rest 10,639: 49. Till betäckande af denna brist har komiten begärt ett ansiag utaf staden till belopp af 13,000 rdr, hvilken anhållan beredningsutskottet beslutat hos stadsfullmäktige förorda. — Zyktet om en svårare kreqturssjuldom i Skåne. Till kongl. civild epartementet har härom från landshöfdinge-embetet i Malmöhus län ingått följande anmälan: Till Kongl. Civildepartementet. Med anledning af ett här i orten temligen allmänt utbredt rykte, att en svärare kreaturssjuk dom skane utbrutit å egendomen Klägerup, hvilket soumledt kongl. danska Indenrigsminieteriet att genom härva rande danske konsul underrätta sig om sörhållandet, har landshöfdinge-embetet ansett sig böra anmäla, att nämnde kreaturssjuklom, som, enligt sammanstämmande uppgifter af ljunkten vid Alnarps landtbruksinstitut O. Persson, lektorn vid danska landbohöjskolen von Stockfieth och länsdjurläkaren J. Ekberg, är en elakartad katarrhal-feber, under sistlidne Januari och Februari månader å den till Klågerup hörande utgården Tejarp angripit sammanlagdt sex oxar och en ko, hvilka under sjukdomen dels störtat och dels blifvit nedslagtadeNågot sjukdomsfall har dock icke inträffat under de sednaste tre veckorna. Sjukdomen har ansetts härröra af lokala förhållanden. Nödiga åtgärder och försigtighetsmått hafva, efter skrift af veterinärläkarne, blifyit vidtagne. För gt har icke någon kreaturssjukdom försports i länet. Malmö landskansli den 12 Mars 1867. Landshöfdinge-embetet: C. Isberg. P. Krok. — En tysk röfvarehistoria från Sverge. I Aftonbladet läses: Det är märkvärdigt nog att se, huru man ännu i detta jernrägarnes och telegrafernas tidehvarf kan hopsätta de orimligaste och osmakligaste fabler om vårt land, med utsigt att bli trodd. Ganska kuriösa saker får man emellanåt läsa i utländska blad rörande våra förhållanden, men sällan ha vi sett någonsin så kostligt som en röfvarchistoria, som nyligen stått att läsa i Wiener Presse och som derifrån aftryckes i andra tyska blad. Vi erinra derom, att det är samma tidning, som för icke längesedan innehöll det föregifna talet af konung Carl XV; och det vill sålunda nästan synas som skulle den ha kastat sig på den specialiteten att på fri hand dikta nyheter från vårt land. Den ifrågavarande tidningsankan lyder, öfversalt med diplomatisk noggrannhet, sålunda: En förbrytelse i svenska bergsbygden. hBlott sällan komms rykten om brott till oss från dessa aflägsna nordiska trakter: man har vant mig alt anse dessa råa naturer äfren såsom renare, och mycken sanning torde ligga häri; desto mera öfverraskar underrättelsen om ett der förefallet mord med rån, som nyligen ställde en yiss Baptist Wern inför assisdomstolen i Stockholm. Det fall, som läg till grund, var följande: Den 21 Oktober sistl. år red en söltva e med ett budskap till Stockholm, då han befann sig midt ibland bergen, började hans hund tjuta på ett förf ätt och ville icke lemna stället. Förundrad öfver denna euvishet, steg fältvaktaren af hästen och undersökte platsen — han fick då vid trädet och tätt derinvid se bloddroppar, som tycktes ha kommit ned från bergets höjd. Han gick uppför och fann några näfvar hår, stycken af kläder, som tycktes ha blifvit slitna i trasor, slutligen en hand, som tycktes ha blifvit med tände skild från armen. Han skyndade sig åter till hunden, som ännu icke hade vikit ifrån ädet, och började gräfva med sin sabel vid dettas fot. Efter ett kort arbete upptäckte han menniskoben, men icke sågom af ett skelett, utan ännu röda af blod, om också utan allt kött. Mannen steg åter till häst och jagade till Stockholm, ör att angifva hvad han sett. Genast skickades bolistjenstemän med honom, men då de kommo ill trädet, ämno de blott den tomma gropen; ben och bloddropparne voro försvunna. Årsärderanställdes, för att få utrönt, hvem ; hans död förblef oförklarlig, om man i ville tro på menniskoätare. Två dagar derefter com en ung flicka, förlofvad med Baptist Wern, ned hvilken hon om några dagar skulle gifta sig, ill hans bostad under hans frånvaro; qvinlig nyikenhet, barnsligt nöje föranledde henne att gewomleta hans saker, då hon plötsligt upphäfde ett örfärligt anskri; hon hade i en byrålåda funnit sägra blodiga, vanställda lemningar af asgnagda nenniskoben! Med skrik, utan besinning sprang len stackars unga flickan utåt gatan; grannarnes ppmärksamhet väcktes, man ilade till Baptists us; han sjelf infann sig blek, förkrossad och blef enast häktad. I tängelset och inför jurymännen ekände han allt. Kärleken hade gjort honom till nördare. Han älskade Marita, hon hade blifvit onom förvägrad, emedan han var fattig; en natt räffade han bland bergen en främling; han såg, tt guld föll ur dennes ficka, då han drog fram äsduken; han stack ihjäl honom. Sedan han tait penningarne frän honom, föll det honom i sinet, att en björn alla nätter vandrade denna väg ch dödade allt hvad han träffade på; såsom bergaktare visste han detta mycket väl, och Baptist elf var vaktare. Han släpade främlingen, som ann andades, rakt i björnens väg, derpå steg han elf upp i trädet, Vilddjuret kom, blodlukten og det till stället, det qväfde den ännu en gång ögt skrikande mannen i en fruktansvärd omfamng och förtärde derpå sitt offer ända till benen. essa begrof härefter mördaren. Men likasom rje mördare fasttrollad vid brottets skådeplats, ervände han följande dagen, fann gropen öppnad ch ansåg sig böra bortföra benen, ttan att i sin rblindelse tänka att just de kunde förråda hom. Den anklagade visade till och med de sår m hunden bitit honom vid benens försvarande. d midnatt fällde domstolen sin dom; på mornen blef Baptist Wern hängd på skådeplatsen sitt brott; när man skulle nedtaga galgen och a bort liket, fann man vid den förras fot ännu lik; fästmön hade dött vid sin brottslige älskafötter. Sedan detta var för tidningen uppsatt, vi funnit att Parisertidningen Le petit urnal meddelar samma herrliga brottUshistoria, men ännu mera utlagd. m——— Landsorten. Dpsala., Installation. Professoren Nyblom länästa Tisdag komma att Hätiaäafisarn;