Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1867, sida 1

små krambodar funnos, allt naturligtvi uppfördt af ler och täckt med säf för at skydda emot sol och dagg, ty regn be höfde ingen befara. Föröfrigt tycktes d svarta ej ens hafva tält en cholo iblane sig här, och man såg till och med högs få mulatter. Det var en fullblodig neger koloni, som hade slagit sig ned här, ocl de fordna slafvarne hade här ett anta små, väl vattnade chagras, på hvilka d: arbetade så mycket de ville, och det va: just icke så särdeles mycket. De flesta af innevånarne här tyckte va slagit sig på mjölkoch smörför ning, ty ladugårdsskötseln kostade den ej så mycken möda som jordbruk, och de ras produkter betalades särdeles väl Lima. Hvilket underligt lif i detta negerqvarter, och Rafael, som för första gången beträdde det, tyckte sig vara försatt till et fremmande land, så operuanskt visade sig allting här. Alla voro i rörelse ute på gatan, och husen tycktes endast begagnas till att sofva uti. Framför en mängd dörrar stodo stors tvättbaljor, i hvilka gamla, vördiga damer. i en nästan paradisisk oskuld — hvad drägten beträffar — gassade sin svarta glänsande hud i solskenet och bearbetade linne, som tillhörde hvita caballeros. Frår det ena huset till det andra fördes derunder lifliga och ofta mindre fredliga debatter, ty det finns ingen mera grälsjul varelse under solen än en gammal negress Redan under slafveriet utmärka de sic deruti, men i medvetandet af frihet och jemlikhet blifva de fullkomligt odrägliga Alla utan undantag hafva de derundei h