Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1867, sida 1

det är, — och i det båda sporrade sina hästar, kommo de hastigt närmare den underlige ryttaren. Men innan de hunno fram, blef hans häst troligtvis skrämd af de annalkande hofslagen, ty han gjorde ett par häftiga sidosprång, stack hutvudet mellan frambenen, slog bakut, och kastade sin ryttare som en mjölsäck midt på vägen, så att ett dammoln uppsteg rundt omkring honom. Just i detsamma framkommo de båda männen och hejdade sina hästar, medan den olycklige ryttarens häst stod och skakade sitt hufvud bredvid den afkastade, i hvilken Bertrand ögonblickligen igenkände sin granne cholon. — Holla, Pedro! utropade han, — hvad fan gör du der nere på vägen. Tänker du lära dig simma i dammet? — Caracho! röt cholon, i det han åter sprang upp och vildt stirrade på de båda männen. — Hvad spionera ni två nu igen efter, he? förbannelse öfver er, — öfver dig och din skurk till kamrat! — Och dervid betraktade han Rafael med ett dödligt hat, och hans hand sökte så synbart etter ett doldt vapen, att den unge peruanaren; ovilkorligen lade handen på sin revolver. — Han är plakat full, sade Bertrand, — bry dig inte om honom, det är bränvinet, som talar ur honom, kom, låt oss inte förspilla den sköna morgonen för det Jer kreaturets skull, — och han släppte efter tyglarne på sin häst samt sprängde förbi honom. Rafael följde honom, men mera på sin vakt, ty cholon hade nu framdragit sin stora knif ur gördeln; men han kände sig ej tillräckligt säker på fötterna för att våga ett anfall, ty han sände blott