Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1867, sida 2

åter till häst och red nu långsamt bort till Bertrands hacienda. Dervid passerade han åter den gamla Pasenas hydda, hvars dörr stod öppen, och gumman satt på tröskeln, hvarest hon hade starkare dager, och lagade ärmen på en jacka, hvilken synbarligen tillhörde den unge cholon. Då hon hörde hästens hofslag, såg hon upp, och det föreföll Rafael som hon i första ögonblicket förskräcktes och ville kasta arbetet ifrån sig. Men antingen hon ansett honom som en annan eller beherrskat sin första känsla, — alltneg, hon satte glasögonen tillrätta på näsan och återtog sitt arbete. Hvad brydde hon sig om ryttaren, som ej stannade, utan red förbi henne i långsamt skridt! Kort derefter stannade Rafael utanför Bertrands hacienda, hvarest hundarne väsnades likasom hade han varit on fremling. Först då han inträdde på gården, kände de igen honom och sprungo upp på honom. Rafael gick fram till huset och faun der Juanita ensam, Bertrand var nere i en cacaoplantering, med hvilken han experimenterade att uppdraga den i skuggan af bananerna. Den unga flickan kom honom till mötes, räckte honom handen och sade hjertligt: — Det var längesedan ni var ute hos oss, don Rafael. Pappa har så ofta fråsat och längtat efter er och har varit riktigt ond att ni inte kommit. Ni har väl cke varit sjuk? — Nej, Juanita, sade Rafael, som relan för längesedan hade bortlagt det mera ormella ,,sennorita gent emot henne, — nte sjuk, men mycket sysselsatt, och, för