Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1867, sida 3

är uppf dt af timmer och plank i en väni stående af 5 rum och 2 kök, samt assureradt i nämnde bolag för 0 rdr, bergades, men blef skadadt. Hvad an kan uppgå till visste han icke, enär be ; och värdering ännn icke skett. Han väcktes at sin hyre styrman Wetterlind. då han såg elden rasa i delen at Nilssons vedbodar, der den syntes h mit. Magnussons lösören, som äro för 1 1.600 rdr, blefvo bergade, så att hvad som skadades ej kan städernas lösörebolag i Jönköping utgöra mera än 20—30 rdr. Poliskonstapeln J. P. Pettersson hade varit vice värd för Nilssonska husen. Ilan väcktes af hyresgästerna, Herman Olsson och enkan Svensson. hvarvid det brann i 2:ue vedbodar, som låso invid husets gafvel och hvilka hörde till N. Bengtssous och Joh. Anderssons lägenheter. På gården hade funnits 12 vedbodar bredvid hvarandra. Huru elden uppkommit visste han icke. Hans lösör som äro försäkrade för S00 rdr i bolag, bergades till större delen. Arbetskarlen Nils Bengisson upplyste, att den vedbod, hvari elden skall ha utbrutit, icke begagnats af honom på 3:ne månader, enär den var bristfällig, så att personer krupit in dit och borttagit hvarjehanda saker. nr hade derför fått en annan bod, och hade den fö sedermera varit olåst samt ingenting funnits i densamma, It han visste. Ilan väcktes af skomakaren J. Åndersson. Då brann det i förstnämnde bod och en bredvidliggande, hvarifrån hettan snart blef så stark, att fönsterrvtorna sprungo sönder hos honom. Ilan hade haft assurans å sina lösören, men icke haft råd att förnya densamma. Något bersades, men mycket bic vet. DBeng!ssons son, yr gen Johannes Bengtsson, meddelade, att han jemte föräldrarne och en bror I berörde lösörevått till sängs vid niotiden i samma ter han somnat. klockan mellan 1 rum, hvarFrampå natten, som han tror —I1. vaknade han och gick för ett naturbehofs skull ut på trappan i irden. Melan han stod der bemärkte han en qvinna koma gående från den sidan at vedbodslängan, der gavarande vedbod var belägen. När hon kom närmare såg han, att hon hade tvenne schalar linlade om hufvudet och att hon bar en större börda ved å den ena armen. Fastän ansigtet var nästan betäckt af schalarne, igenkände han henne lock att vara en person vid namm Mikaelsson, som bodde en trappa upp. Som han var i blotta linnet ville han ej stanna å trappan tills hon kom lit, hvarför han begaf sig in, derunder han hörde att hon äfven gick uppför trappan inne i husct. Då ingen annan än hon bodde ofvanpå, kunde det ke vara någon annan person. Han omtalade ock r brodren, som var vaken, att han mött den haltsalva Mikaelssonskan — så kallades hon allmänt — och att denna hemtat ved midt i natten. Derpå lade han sig och somnade, men alla väcktes icke långt derefter genom rop att eldsvåda var å färde. Skomakaren Joh. Andersson vaknade genom eldsken mot fönstret, dervid han öppnade dörren till köket och såg att det brann i den vedboden, som Bengtsson innehaft. Han måste föra sina barn ut genom fönstret, och straxt derefter inträngde elden i köket. Af lösegendomen, som är lörsäkrad i Jönköpings bolag för 400 rdr, bergales litet. Etter alla hittills vunna upplysningar är det påtagligt, att elden utbrutit i den olåsta vedboden. Styrman J. Wetterlind hade bott i Magnussons hus och väcktes af sin hustru. Han såg att det icke brann annorstädes än i de båda vedbodarne. Fru Paulina Ehensten bodde i Nilssons ena hus. Hon hade fem barn hos sig. När hon väcktes genom miltning å dörren, ropade alla barnen efter sina kläder för att komma ut, och hade hon tillräckigt att syssla härmed, hvadan blott något bergades af hennes saker, helst hon derzid endast fick biträde af ett fruntimmer. Lösboet är assureradt Jönköpings bolag för 250 rdr. Den vidare undersökningen uppsköts till den 27 lennes. — sistlidne Måndag förekom ånyo i poliskammaren undersökningen om den upptäckta mordbrandsanlaggningen under huset n:o S5 i s. k. Ahlbostaden i Haga, hvilken egt rum natten till den 22 i förra månaden. Landtsoldaten Snygg, som inköpt hälften i huset dagen innan händelsen tilldragit sig, då Snygg var här i staden, hade åberopat en person vid namn 8. J. Kling, som skulle kvuna intyga att Snygg logerat hos honom och icke varit ute under natten. Kling, nu tillstädes, intygade detta och att Snygg först påföljande dag lemnat hans bostad. Arbetskarlen Nilsson, som jemte en arbetskarl justatsson tillhandlat sig den andra hälften, bede att tå höra hattmakarelärlingen M. Christiansson. med hvilken han ville styrka att han och Gustafsson, som bo tillsammans å Hagaheden, ifrågavarande natt varit hemma. Christiunsson uppgaf, att han då sällskapat med lem i deras bosted till nära kl. 2. När han gick 8 strån dem hade d indre rocken, för son kom till stad Skomakaren som bor i huset, fråga, att en af rde natt sett å C. en ene aftagit stöflarne och den att gå till sängs. Då Christiansen, slog kl. 2 i domkyrkotornet. J. Pedersson, förut börd och der elden anlagts, upplyste på de båda karlar, hvilka han begården kl. mellan 1 och 2, varit at samma storle den andre något På frå i längre till v k som arbetskarlen Nilsson, och äxten. sson vore större on om Gusta in han, svarade Nilsson, att denne är ungefär en tum längre. Då Gustafsson ännu icke blifvit hörd, enär han år ute på resor, uppsköts målet till den 26 deanes, dertill Nilsson trodde att Gustafsson skulle vara hemkommen och han således kunde kallas. — Skomakaren Erik Gustaf Johansson stod i går inför poliskammaren, tilltalad för innehatvandet af åtskilliga efiekter, tillhöriga hr C. Strömman, hvilka saker blitvit stulna genom inbrott i ett kontor och en vagnbod i madam Ekenstjernas hus å Stampen. Den 17 sistl. December hade sålunda tillgripits 1 skritbord, 2 stolar och I mättand om 50 alnar, hvilka förvarats i kontoret. Tjufven var minsann icke rädd, när han lade sig till möbler och trodde sig om att föra bort dessa, utan att bli upptäckt. Denna mindre vanliga stöld af sådane bohagsting lyckades dock. Natten till den 7 Februari helsade han på ånyo å samma ställe, men denna gången i vagnboden, der han tog en fotsack och framdelen af en vagnssuflett, som kostat 100 rdr. Alla dessa persedlar, med undantag af måttbandet, igenfunnos hos nämnde Johansson, äfvensom en messi gsljusstake, hvilken stulits i kontoret. Johansson kunde icke förneka detta, men skyllade på sin bror Audreas, som för närvarande undergär bestraffning i cellfangeldet. Denne hade lånat Erik bordet, stolarne och ljusstaken, men hvarifrån Andreas fått dem visste han icke. Sufletten och fotsucken hade Eril svårare att reda sig från. Emellertid kunde han ej förneka att han skurit sönder lädret, troligtvis för att deraf göra skodon. Tillika upplystes vid förhöret, att någon, sroligtvis samme tjuf eller tjulvar, senare återigen törsökt att komma in på nämnde ställe, men att det icke lyckats att få upp låsen. För brödrens hörande anstår m ålet till den 26 i denna månad. Erik får under tiden logera i samma hus som Andreas, ty han insattes i cellfängelset. (Från Stockholm.) Dom. Häktade torpardottren C ter har dömts, för det hon den 26 L. JohansdotJanuari på isen en vid Kungsholmslandet utlagt ett af henne d 20