Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1867, sida 2

srra till hufrudsak och den sednare till bisak. ullar kunde ur ingen synpunkt försvaras och ärskildt vore de s. k. finanstullarne så litet beättigade, att de, som uppfunnit dem, af talaren ästodos icke ha varit vänner till fosterlandet. såsom skatter vore dessutom alla tullar ytterst rättvisa, hvadan talaren yrkade afslag. Hr Lindström fann det naturligt, att en så ny ga skulle röna motstånd, men var för sin del äker, att ju mer man kom att tänka derpå, demer skulle man finna det i jordbrukets välrstådda intresse att icke motsätta sig den förelagna skatten. Det vore nemligen alldeles klart, tt det skydd, som genom en hög tull på råsocker rlänades hvitbetsodlingen, blott kunde komma ra få jordbrukare till gagn, nemligen dem som ssutom hade fördelen af en god jord och genom sin belägenhet nära städerna tillfälle att erhålla så mycket gödningsämne som för hvitbetsodlingen ir nödvändigt. IIVad beträffade tobaksodlingen. så vore den vigtiga skilnad att bemärka. att den inhemska tobaken knappt kan kallas tobak, utan snarare ett surrogat för tobak, då deremot det socker, som tillverkas af hvitbetor, är lika godt som det, hvilket tillverkas af det importerade rörsockret. Accis på ladugärdsskötselns produkter. såsom ost och smör, kunde icke rimligtvis i ttas med samma skä ö 1 skatt på hvitbetssockertillverkningen, ty dessa produkter äro icke belagda med någon tull. Det vore bekant hvilka ofantliga svårigheter och heta strider, för att ej säga krig, som i andra länder uppkommit sedan den här åsyftade näringsgrenen under tullskydd fått utveckla sig. Motionen afsåge att hos oss förebygga dessa beklagansvärda stridigheter och att hindra uppkomsten af ett intresse, som kunde bli mäktigt nog att till statens skada länge hindra utjemnandet af en ojemn och för andra tung beskattning. Om socker började odlas till stor myckenhet, så blefve vi kanske tvungna att i stället köpa spanmål, smör, ost 0. s. v. och då voro icke så mycket vunnit, isynnerhet som bröd väl måste anses vigtigare än socker. — Den föreslagna skatten innebure intet hot emot hvitbetsodlingen: den vore på sin höjd en väl behöflig varning. — Om denna industri tager stora krafter i anspråk för att rätt kunna bedrifvas, så skulle den draga arbetskrafter från andra orter, dessa till föga fromma. Yrkade bifall. Hr ÅIUrn. Den princip som låg till grund för den ifrågasatta beskattningen vore ganska tydlig och lydde så: om svenska folket erhölle allt sitt socker, af inhemska hvitbetor tillverkadt, så skulle staten förlora öfver 3 millioner rdr. Men långt ifrån att få behålla denna summa, skulle invånarne icke allenast såsom förut nödgas betala den, utan äfven, för att fylla den genom uteblifna tullinkomster uppkommna statsbristen blifva nödsakade att derjemte betala en lika stor skatt Landet skulle icke stå ut med denna dubbla beskattning. Om de talare, som motsatte sig den föreslagna skatten, ville taga bort tullen på socke: och i stället genom bevillning uttaga den då upp: kommande bristen af 3 millioner, så hade talaren visst ingenting deremot: men om de icke ville det senare, så torde de snart nog finna den förra utvägen nödvändig och på samma gång lära sig inse att både de som uppfunnit och försvarade finans: tullarna voro lika goda fosterlandsvänner som de hvilka uppfunnit och försvarade skyddstullarna båda dessa uppfinningar afsäge otvifvelaktigt få derneslandets bästa. De för oss behöfliga 25 millioner 7l. socke kunde tillverkas af betor odlade på 20,000 tunn: land jord. Malmöhus län ensamt eger en half million tunnland öppen åkerjord och hela Sverge om kring 5 millioner tunnland. En enda liten del a landet skulle derföre ganska väl kunna förse os med hela vårt sockerbehof, hvaraf framginge at ej denna näring skulle komma hela svenska jord bruket till godo. Man hade sagt, att om soc kerfabrikanterna vunne m så finge de och betala mera i bevillning. äl, det kunde på så dana vilkor vara en utmärkt lönande industri at blott mot erläggande af bevillning erhålla rättig het att tillverka frimärken. På dessa och flera an dra skäl yrkade tal. bifall. IIrr Hörnfelt och Sven Hensson yttrade si för afslag. Frih. Gripenstedt yttrade sig i ett af bravoroj afbrutet tal, för hvilket ref. beklagar att endas kunna antydningsvis redogöra. Den som utan förutfattade meningar genomläst utskottets betänkande, skulle säkert icke annat i gilla det resultat hvartill utskottet kommit, sc länge man ansåge n ndigt att bibehålla konsum sionsskatten på sock Många finnas, som ans konsumtionsskatterna oriktiga, emedan de äro för såtliga och så lätt smyga sig öfver folket, att de ras börda ej känn För sin del ansåg visser ligen talaren de divekta skatterna ega stora förde ar, men trodde det ej vara klokt att ensamt till lämpa dem, enär konsumtionsskatterna hade der stora fördelen med sig att det berodde på mi fria vilja att ej begagna sådana varor som dermec vore belagda, eller att åtminstone inskränka bru ket af dem. I alla länder har man också val sådana artiklar, att skatten mest skulle drabb: de förmögnare. Om vi ville bortkasta all serskil skatt på socker, utgörande 20 å 30 millioner rdr tror man, frågade tal. att det vore möjligt at genom direkt beskattning upptaga denna summa Eller hvilken annan artikel skulle vara lämpli att belägga med konsumtionsskatt. Socker ä sannolikt den mest passande, emedan denna arti kel införes i stor mängd, kan, såsom mycke skrymmande, icke lätteligen bli föremål för luren drejeri och faller tyngre på de bemedlade än di obemedlade. Då hvarje skålpund socker bör inbringa state 12 öre, och då enligt gifna upplysningar minst : millioner skålpund socker tillverkas af hvitbetor är det klart att staten förlorar minst 240,00 rdr. Nu säger man visserligen, att staten bör fin na sig i denna förlust, emedan industrien är nyt tig. Just derom vore frågan. För sin del trodd talaren den enklaste grundsats för att kunna ut röna denna nytta vara den, om näringen skull bestå, derest all tull borttoges på socker. Om det ta skedde skulle nemligen priset på sockret sjun ka med 12 öre för hvarje skålpund och nedgå frå: ungefär 45 öre till 33. Tro nu, frågade tal., dess; herrar, hvilka förorda skydd för hvitbetssocker fabrikationen, tro de, att denna näring skulle be stå, äfven med ett pris af 33 örespr skålp.? Svar de nej, så visar detta, att hvitbetsodlingen ej nyttig, emedan värdet deraf är mindre än af s desproduktionen, hvilken består utan skydd. 8