Öfrerläyningen om beskattning af hitbelssockertillverkningen. Andra kammaren. Bevillningsutskottet hade på gruud af en motion utaf hr Hedlund föreslagit en anhållan ,det K. M:t täcktes genom sakkunnige personer låta undersöka och utreda, i hvad mån och på hvad ätt tillverkningen af hvitbetssocker inom landet ämpligen kan och bör åläggas särskild beskattning, samt för nästkommande riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder. Öfverläggningen börjades af hr Otterström med erinran, hurusom utskottets förslag såg mycket oskyldigt ut, enär ingen gerna kan ha något emof att få frågan utredd. Då utskottet vidare säger meningen icke vara att ålägga jordbruket någor ny skavt utan endast att jemna den olikhet i skatter, som genom hvitbetssockertillverkningen skull bli en följd, så låter detta ganska vackert; mer då utskottet fortsätter, ,,att motionen icke afsci någon beskattning af hvitbetssockertillverkninger utöfver hvad andra likartade näringar bära, utar endast en sådan, som någorlunda motsvarar dej skydd eller den premie, som denna näring åtnjuter i följd af den höga tullen å utländskt ; ker, så kunde talaren icke förstå jemförelsen enär raffinaderierna gå ut på att förarbeta råvaran och hvitbetsodlingen att producera den. De vore icke sannt att jordbruket singe något premium ty det vore klart, att man skulle odla på sin jord det som bäst lönade sig. I närheten af Stockholm odlas ganska mycket tobak, hvarföre vill man e. lägga accis derpå? Då boskapsskötsel allmänt anses löna sig bättre än sädesproduktion, hvarför lägges ej accis på smör och ost? De som påst ati staten behöfver denna inkomst vore i sjelfva verket hungriga jägare efter statsinkomster på alla områden, men ville hemta styrka för sitt på stående från Frankrikes och Tysklands exempel IIvad beträffade det förra, så borde man betänks att största delen af sockerodlarne äro kolonister Hvad Tyskland beträftade, skulle talaren önska att vi kunde drifva upp vår sockertillverkning a inhemska betor till samma höjd som der, d. v. s till nio tiondelar af hela förbrukningen — och då kunde staten gerna undvara en del af de 3 mil lioner, som denna näring borde erlägga i ekatt — Då utskottet anscti att skatten endast så små ningom skulle höjas till fulla beloppet, så inne bure detta en så sträng hotelse mot den nyvak nade industrien, att, om denna icke doge, skull dock en dylik princip afskräcka från att inlått sig på en industrigren, för hvilken skatterna al drig kunde på förhand med bestämdhet beräknas Dessutom skulle denna skatt strida mot den prin cip, som under många år gjort sig gällande, i de man arbetat att borttaga alla produktionsskatter och numera egentligen blott hade qvar skatten pi bränvinstillverkningen, med hvilken denna docl icke kunde jemföras. Tal. yrkade derföre afslag på betänkandet. Hr Ola Jönssen ansåg hvitbetsodlingen blot vara en framtidstanke, men säsom sådan värd al möjlig uppmuntran, emedan den kunde tillgodo göra sig flera krafter, t. ex. arbete af barn, son de andra jordbruksnäringarne ej kunde begagna Likväl kräfde den ett ihärdigt arbete, emedan in gen jord kan bära hvitbetor utan att på det sorg fälligaste beredas. Talaren kände också flere jord egare, som försökt denna odling, men afstått deri från, och säkerligen skulle flera göra på samme sätt om de finge höra, att man pålagt den ei skatt, hvilken vore att anse som ett o:örsynt pre jere. Talaren kunde icke godkänna den principen som för tullinkomsten ville undertrycka den in hemska produktionen eller som ville göra dei