Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1867, sida 3

Marknaden var gynnsam. ; : om Ett farligt fel i gällande jagtstadgan. Redaktionen har mottagit följande uppsats, hvars innehåll förtjenar anbefallas till vederbörandes uppmärksamhet: Då Kongl. Maj:ts förnyade nådiga jagtstadga af d. 21 Oktober 1864 utkom, gladdes visst mången landtman och jagtvän åt de priser de så yskottpenningarskulle komma att skörda, för fällandet af ,dufeller hönshåökarnemången landtgumma gladdes icke mindre öfver att hennes älsklingar, pullorna-, skulle få lefva i fred för höken. Säkerligen anade då icke många, att missbruk af denna hökslagtning kunde medföra sorg, i s let för glädje, lika litet som man anade, att missbruk skulle härvid ifrågakomma. För allmogen äro vrak, hök, falk och glada liktydiga med . : eller som det heter: ,höken. Detta sker till stor del af okunnighet, men äfven af begär att åtkomma skottpenningarne, hvilket tecknaren af dessa rader — såsom ordförande i kommunalstyrelse på landet — un der mer än två år haft tillfälle att iakttaga. Tidt och ofta har jag anmodats att skrifva bevis öfver dödade rofdjur, hvilka oftast bestått af foglar — ,hökar förstås! — men vid närmare påseende hafva knappast en af tio varit af det species jagtstadgan benämner ,dufeller hönshök: för såvidt stadgan afser detsamma, som zoologerna mena. Otaliga gånger — nästan de fleste — kommer skytten med endast benen af ,hökarne, stora knippor af alla möjliga sorters fogelben: blott de hafva långa eller skarpa klor; och påstår att de ro ben af hönshökar, ofta tilläggande: ,det är allt af det rigtiga slaget; han hade tagit en höna just nu, hade ja a icke bergat henne. De fleste bland allmogen hafva ej ens någon. aning om rätta förhållandet, anse alla hökar, vråkar, salkar och gladan lika skadliga, och (som sagdt) benämna allt för -hök-, troende att skottpemingar skola betalas för allt hvad desse soglar likn Befinnes stundom någon kommunalordförande kunna urskilja det rätta, och derföre icke lemna bevis öfver uppviete sfogelben, eller er dödad sogel. för hvilken skottpenningar icke finn: 3 i jagtstadsan utsatte, så använder stundom skytten alla tänkbara medel för att förmå ordföranden äskade beviset lemna. Vid sådane erfarenheter frest man ju lätt att misstänka, deis att icke alla ordförander afstå anbuden, des att ätven samma person, som icke fått sin begäran uppfylld hos ordföranden inom egen kommnn, genom vänner i eller liktänkande, likvål får det ar en annan ordne eller mindre samförande, som ör vetsgrann. De moffoglar eller komma till uppvisning penningar, äro vräkarne, synve samt äfven en mångd af falk tornsalken, som af allmoge hvilka fogelarter, för sin öfvervägande nytta ovilkorligen borde skyddas. Att äfven sparfhöken af allmogen (och ordföramler) inbegripes bland deras hönshökar och deröre blir ,.prisbelönt, faller at sig sjelst. Derom hade dock varit mindre , emedan han är fvervägande skadlig: men m förhållandet i sin helhet ovilkorligen. förr or foduare, kan öranleda stora vådor, kan un ad icke afhlle att påpeka fö t, icke allesparande af de oerhörda penninges mor, som, dels af okunnighet, dels af giri snålas — ja, stjäli staten. utan fast lika al skottormyråken mycket för att s-. andet kunde åstadkomma, de — nämnde nyttige sogclarter och ormar, sor råttor, m arver och fierfaldiga skadliga insek flygia våra fält: ty kan det bliva hafva ju exempel från läne Vi ftogelarter blifvit utrotade och de missvext å grödan, tills vetenskapen och nöden ärt och tvingat inb. rne att — fastän med stor kostnad — införskritva och utplantera samma fogelarter. nä nämnda atstadga för å hur nära mis af ands, och om följderna deraf torde naturkännare icke hafva mer än en mening. Det vore derföre önskligt, att vederbörande ville härvid taga de mått och steg sakens vigt oundgängligen fore Att genast ätertaga det kommunalordföranderne lemnade uppdraget att utfärda ifråg: varande bevis, och öfverlemna detsamma till endast sådane personer, som inför Kal. Maj:ts Betallningshafvande (eller annan för ändamålet förordnad tjenlig person) ådagalägga dertill erforderlig skicklighet, vore ju till en början ,.ett stort steg taget. Att sedermera, medelst ett bihang i Almanachan, upplysa allmogen om serskiljandet af foglar, för den niytta eller skada de göra, samt om den nytta eller skada utrotandet af desamma medförer, torde äfven icke blifva utan verkan. Huruvida fog finnes att vid passande vite förbjuda sallandet af nämnde nyttige roffoglar, derom kan jag endast yttra den förmodan, att allmogen, i sin okunnighet om de kilda arterne, vågade troligen då icke döda någon; således blelve äfven den skadlige dufoch hönshöken för alltid fridlyst. J.A Dm a gt RSS WRAS DESS ATS ONES