aktigt att sammans lyckats. Var då verkligen allt förloradt, ehuru detta försök misslyckats, och kunde det ej, kanske med större framgång, förnyas af en fast, beslutsam man? Han gick med hastiga steg fram och tillbaka i rummet, och bittra förbannelser, — förbannelser så gemena som endast de lägsta klasserna af den spanska racen känna, strömmade öfver hans darrande läppar. Och han kunde icke ens sjelf göra något nu, om han än haft mod dertill, förrän han åtminstone visste hvad, som var förloradt, och huruvida deras plan var förrådd. Men dertill erfordrades att han sjelf talade med öfverste Desterres, och han utskickade således en af sina pojkar, Juan, för alt uppsöka honom och bedihonom genast komma till hotellet. Till dess gossen återkom kunde ingenting vidare göras; men Franco hade knappt åter börjat sin oroliga promenad i rummet, förrän Corona, Mestozzi samt åtskilliga andra mulatter inträdde i hans rum och visade sig ytterst bestörta öfver mordförsöket på presidenten. De visste ej huruvida detta misslyckade attentat rörde deras president och korsade deras planer. De öfverhopade Franco med frågor angående de närmare omständigheterna vid attentatet samt hvad han nu ämnade företaga, men han kunde ju ej säga dem att han sjelf ej visste det, ty då hade han komprometterat sig inför dem. Men för alt uppgöra en ny plan för framtiden måste han först tala med öfverste Desterres, och man inser lätt att han nu med den pinsammaste otålighet afvaktade hans ankomst. vingen hade miss