Riksdagsbres. Stockholm den 17 Mars 1867. Gårdagens plena erbjödo några rätt anmärkningsvärda momenter. I första kammaren inleddes förhandlingarne genom den på förhand bebådade interpellationen af frih. C. Å. Raab till h. exc. utrikesministern rörande den politiska ställningen i Europa, med serskild hänsyn till vårt eget lands trygghet. I. exc. var ej beredd att för tillfället lemna ett så grannlaga spörjsmål, utan bad om betänketid till nästa Onsdag. Det är ej att undra öfver, att en diplomat vill väl öfverväga ett offentligt anförande i ett sådant ämne. Naturligtvis är man nyfiken på hvad han kommer att säga, dock mindre i förhoppning om att få veta någonting i sak, än att få röna ett nytt prof på h. exc. talang att väga sina ord. — Baron Raabs förfrågan är blott en yttring af hans varma nit för fäderneslandets trygghet, hvaråt han vill bringa de största ofter, om han ock måhända ej alltid rätt behjertar vigten deraf, att de uppoffringar han fordrar verkligen leda till det rätta målet, samt att de i annat fall blott tjena att ytterligare försvaga oss. löfrigt upptogos förmiddagens plena uti båda kamrarne nästan helt och hållet af debatter öfver bevillningsutskottets betänkande rörande tillverkningsskatt å hvitbetssocker-sabrikationen. I båda kamrarne försvarades denna beskattning med få undantag af handelsfrihetens vänner, hvaremot den bekämpades hufvudsakligen af skyddssystemets anhängare. Så kämpade i första kammaren hrr Odelberg, Arrhenius och frih. H. Hamilton mot bevillningsutskottets betänkande, och med dem förenade sig hir Tornerhjjelm, Rettig, frih. Å. C. Raab, grefvarne Mörner, Beckfriis och Henning IIamilton, frih. Sprengtporten och grefve IF. Sparre, hvaremot för den motsatta äsigten kämpade hr Berlin, greafve Hugo Hamilton och hr E. W. Almqvist samt vidare lur P. von Möller, Bennich, Thorburn och Il. Ekman. Hr Schartan talade först för bevillningsutskottets mening, men öfvergick sednare till en annan åsigt. Vid voteringen bifölls betänkandet med 45 röster mot 44, för hvilken utgång sakens vänner ansågo sig hafva att väsentligen tacka grefve Erik Sparre, som uppträdde deremot. Resultatet blef kändt omkring kl. half 3 i andra kammaren, men framställdes då såsom motsatt, nemligen att berillningsutskottets betänkande blifvit förkastadt, hvarom ryktet spridde g just vid voteringen, varande det troligt att mer än en rösti andra kammaren derigenom förändrades. Man bör antaga att underrättelsen, som framfördes genom en kämpe mot itörslaget, berott på ett missförstånd å hans egen sida oeh att misstaget sålnnda varit ofrivilligt. ..