denna omständighet, njöt med stilla välbehag af den något ljumma drycken, medan han med sina korta ben slog takten till en älsklingsmarsch mot den dammiga mattan. Ljudet af hästtramp hördes från gatan, och de jernskodda hofvarne smattrade i skarpt traf mot stensättningen. Hvad var det? Franco hoppade ned från sin hängmatta, ställde undan flaskan och glaset samt skyndade till balk ngdörren, hvilken han uppryckte för att se hvad som var å fär Utför gatan sprängde en såvadron ulaner i sull rustning, med sladdrande sanor, karbinerna öfver skuldran samt med dragna sablar, och i spetsen för dem, var det icke — — åter skälsde han, men denna gång ej af glad öfverraskning, — var det icke Castilla, så frisk och kraftfull som någonsin. Och folket på gatan svängde sina hattar samt jublade omkring och efter honom. — Viva vastillu! Muteran los traidores! Den lille expresideuten, som ännu aldrig hade känt sig så ,,ex, trampade i detta ögonblick på någonting hårdt under sin fot. Då han blickade ned, varseblef han ett sammanrulladt papper, och då han upptog det, såg han att det var lindadt omkring en sten. Med darrande hand uppvecklade han detsamma, men der stodo endast de med förställd stil skrifna orden: , Allt är förloradt! Han släppte papperet, men upptog det åter hastigt, tände en svaty ticka ech uppbrinde det. Oaktadt de förvända bokstäfverna kände han igen stilen, den var öfverste Desterres, och det var otvifvel