nu; — der nere utropade negern det, och sruktmånglerskan släppte i förskräckelsen sin sida af korgen, så att frukten rullade ut öfver stenarne. Men det var ej heller någon småsak, ty hon visste nu icke om hon skulle öppna sitt stånd eller ej. Om presidenten verkligen var mördad, så blef det en revolution i staden denna dag, och hvem som än segrade, så åto de dock alla frukt, och hvad som då stod på satan var prisgifvet åt den första pöbelhop, som stormade törbi. Franco vacklade tillbaka från balkongen och stängde dörren; han måste sansa sig, ty den glada öfverraskningen hade nästan bedöfvat honom; — Castilla död! Nu kunde han utlunssao hämd af ecuadorianerna; kanske eldade i detta ögonblick den ångbåt upp, som skulle föra honom tillbaka till Guajaquil. Men att ingen underrättelse kom ifrån Desterres! Osversten hade likväl lofvat honom att genast skicka honom ett bud, så snart saken blifvit fullbordad, men ingen kom! Men han behöfde nu ej längre tvifla, ty folket utropade det högt på gatan, och den lille mulatten, sinnlig i allt och endast betänkt på sin egen njutning, framtog ur en låda en flaska champagne, som han afsatt för detta tillfälle, stängde sin dörr och satte sig helt förnöjd i sin hängmatta, för att ensam tömma flaskan och dervid hängifva sig åt sina högst angenäma tankar. Någonting slog emot hans balkongdörr, det lät som hade det varit en liten sten. Han vände hastigt hufvudet ditåt och lyssnade; men allt var tyst, och Franco, sm ej vidare fäste någon uppmärksamhet vid