tigt ämne kan man icke lätt finna fö bildhuggarkonsten. Spänstighet och vilje kraft återspeglas i hvarje muskel, me främst det sorgset dystra beslut, som hö jer den skuldbelastade öfver hans mång: brott. I denna dubbla storhet ligger tjus ningskraften hos Kullervo. Ett motstyck till honom haiva vi funnit i hr W. Rune bergs atelier i hans Tlmarinen, som smide månen, hvaraf likalsdes en eskiss i ler: förut varit synlig via konstnärsgillets af tonsammankomster. Det är den klare öppne och förståndige smeden, hvilken rå. kar på den tanken, att ham möjligen kun de ersätta himlen dess i kopparberge gömda måne. Den kraftfulla gestalten på minner om dessa representanter af vårt folk, som, utan att granska mötande faror. troget och ihärdigt hamrat på sitt och folkets öde, till dess de blifvit hvad de äro, och som än vidare skola hamra på dess lycka. Vi påmindes ljufligt om de ljuftänkta orden: Gå, vandrare på lifvets väg, Din bana fram med fasta steg Och mät ditt mål, ej dina fjät, Ej dina faror mät. Oaktadt det skenbart besynnerliga föreaget, är duck Ilmarinen en bild af den yeräknande klokheten, och vi tro för vår lel, att han så måste uppfattas. — Ilmainen är redan gjuten i gips, men en gång bildade i ett fastare material skola dessa egge arbeten fördelaktigt vittna för vårt olklif, på samma gång de märkvärdigt 10g framträda under pånyttfödelsen af vårt olitiska lif.