Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1867, sida 3

kunna äta middag på en pång. Salongernas och hyttornas dekorering är utförd på dyrbaraste och smakfullaste sätt, och kostnaden för reparationen och förändringarne i sin helhet anslås till 1, SOO, O00 rdr rmt. Om kräftan och dess botemedel. För några år sedan lästes i flera tidningar följande: Kräftan börjar vanligen med en hårdhet, som ej låter skjuta sig för fingret, utan sitter fast. Den blir småningom kantig, och skarpa skäringar kännes som oftast deruti. Slutligen får den en svartblå färg och brister sönder. Den är då öppen kräfta med en odräglig stank och fräter omkring sig. Så snart en sådan knöl märkes, böra följande mede! användas: En rågad thesked honung och en full matsked tjock söt grädda arbetas tillsammans och deruti röres så mycket finsigtadt rågmjöl, att den blir som en salva. Denna utbredes på hampväf eller hampa och lägges på knölen samt ombytes afton och morgon. Detta plär fördela det onda, men går ej fort. Skulle sår öppna sig, göres en salva af: 2 lod pulveriserad galmeja. 1 lod blyhvitt. 1 lod vitriol, eller s. k. kopparrök. Detta blandas med så mycken bomolja, att det blir som en salva, hvilken väl sammanrifves på en målarehall. Deraf utbredes på hampväf och lägges på såret samt ombytes hvar sjette timma, så vida den sjuke är vaken. Efter sjunde dygnet börjar kräftsåret att spricka rundt omkring, nionde dygnet börja vanligen stycken att bortfalla, så att kräftskadan står alldeles öppen. Då påläggas, för att stilla plågorna, rifna morötter, com ombyias morgon och aston. Såret behandlas sedan som andra öppna sår, och när deruti börj synas som röda risgryn, är det friskt och all kräfta borta, hvarefter det läkes ganska fort. Detta recept är meddeladt af den i lifstiden mångkunnige och erfarne grefve v. Saltza, som äger sig hafva fått många och varma tacksägelser för detsamma från flera utrikes furstar, medan många hans egna landsmän-anse det för simpelt att ens pröfva. : TOAOERERKLIS INVERS — —